Livsrytm i barnatid
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Trots sömnbrist ser jag fram emot en av årets höjdpunkter. Jag pratar givetvis om dagens midsommarfirande. Vi är några vänner som påbörjade en tradition sommaren 2000. Sedan dess har firandet bara växt. Mer folk, mer gravidmagar, mer barn.
De första åren var vi några tappra som samlades kring färskpotatis, sill och nubbe vid ettsnåret. För säkerhets skull hade man ställt väckaren och till nöds ätit lite frukost för att klara av den där nubben.
Vi skrattar åt det en söndag på väg för att köpa lackfärg. Tidigare, när livsrytmen fortfarande dröjde kvar i tonårstid (och sambon jobbade natt) var problemet att hinna göra saker innan butikerna stängde på helgen. Nu är problemet det omvända. Vi försöker köpa fika innan kafeet har öppnat, vi får skippa lyxfrukosten för att mataffärens portar inte öppnas när det är frukostdags. Även lackfärg och pensel får vi vänta på en stund.
I år har vi antagligen varit igång flera timmar innan det är sill- och potatisdags. Det är en skillnad från förr, en
annan är att intaget av nubbe och öl blir decimerat.
Jag har inget emot att föräldrar dricker ett glas vin till maten, men att ta hand om sina barn i ett jag-är-så-glad-och-disträ-och-ganska-så-berusad-tillstånd, känns som ett stort nej.
Jag kan inte säga hur man ska göra justprecisexakt, men jag kan säga att små sötsnurror oftast tycker att det är obehagligt när vuxna är fulla.
På tal om det så dricker vi svenskar drygt tio liter ren alkohol per invånare (15 år och äldre) och år. En viss del av kvoten intas förmodligen i dag.
Midsommarhelgen är också en av årets mest intensiva helger i trafiken. Tyvärr betyder kombinationen med stora mängder alkohol en helg med många olyckor. Förra året dog sju personer och 383 rapporterades skadade i landet.
Förra året räknade jag in gästerna till 38 vuxna, tre barn och fem hundar. Antalet bryggda kaffekoppar uppgick till 40 och endast ett glas krossades mot betongplattorna ute. Ett ganska bra facit tycker jag, men omfamnar årets nykomling med tacksamhet. Diskmaskinen har nämligen gjort entre i våra liv under veckan, akutinkopplad just med tanke på midsommar - Sveriges alternativa nationaldag, tillika vänskapens nationaldag.
Förra årets finaste inträffade när blek sol redan gått upp och jag landat i soffan efter kubb, prat, grillning, efterrätt, hundlek och barnbus. En blivande pappa och en blivande pappa med ett barn sedan tidigare hamnade på var sin sida om mig.
Båda höll en hand på min mage för att känna när bebisen sparkade och pratade om förlossning och barnuppfostran.
Som om jag inte fanns. Som om jag inte vore där.
Men nu är hon här, hon som övernattade i magen för ett år sedan. Och som hon är här. Sedan tio månader har hon vänt upp och ner på våra liv med mjuka mumlingsben och glada illskrik. Men ikväll hoppas jag att lilla giraffen håller sin mjukiskanin i ett fast sömngrepp och låter mamma njuta av ett stilla vinglas bland de allra förträffligaste finvännerna.