"Super, mega firedash!" Ropar Samuel och viftar med en legogubbe och jag som sitter med den andra vet inte riktigt vad man svarar på det. Jag viftar lite på min och försöker låtsas att den frågar hans gubbe vad de ska göra nu. Samuel tittar dömande på mig, jag gjorde uppenbarligen fel.
Många gånger har jag ingen aning vad vi leker eller vad jag ska göra, speciellt när leken är baserad på något tv-spel. Men jag gör mitt bästa och Samuel är ganska nöjd med att styra showen. "Nu säger din gubbe att ni ska gå dit" okej svarar jag "Men säg det då!" ber han mig.
Jag måste säga att jag har förbättrat mina kunskaper om Bamse, fåret Shaun och diverse andra favoriter väldigt mycket. Men ibland kan vi leka i flera timmar utan att jag vet vad vi egentligen gör. Jag tror att han är mest nöjd över att det är någon med honom som svarar och är med i leken. Han är så inne i sin fantasi att han inte alltid märker att jag blir osäker på vad jag ska göra.
De lekar jag föredrar är de jag förstår mig på och själv får ut något av. Jag kan till exempel tycka det är otroligt kul att sitta och pyssla lite eller springa omkring i en park. Det är också kul när han vill leka att han är en hamster för då får jag vara en del i hans fantasi och inte bara ett verktyg i leken.
Det är ganska häftigt att se hur han glömmer tid och rum och verkligen sugs in i leken. Han leker inte bara hamster utan han ÄR verkligen en hamster. Barns fantasi är otroligt imponerande och det är lite tråkigt att de flesta vuxna tappar den.
Det är bra och skönt att leka i alla åldrar även om det tar sig olika uttryck. Att koppla bort från vardagen, vara kreativ eller bara skratta lite är något alla behöver. Men det ses inte som produktivt även om det är väldigt utvecklande och med åldern verkar det vara en lyx som blir allt mindre vanlig.
Jag tror i alla fall att lite lek är en bra hälsokur, som en minisemester från allt man måste tänka på. När folk får en släng av "vardagen" så rekommenderar jag en behandling med diverse roliga aktiviteter som bästa botemedel.