Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns ett talesätt inom travsporten som säger: När Stora Norrland mullrar lyssnar hela branschen! Stora Norrland är i det här fallet Öjebygrabben Robert Karlsson som, förutom sin fysiska lekamen, vuxit sig till en jättefaktor inom travbranschen.<br /><br />Robban kunde sporten utan och innan när han för några år sedan handplockades till jobbet som sportchef på Solvalla travbana, en av världens förnämsta anläggningar. Utmaningarna var hur tuffa som helst och Öjeby-Karlsson berättade inför tillträdandet vilken han såg som den största.<br /><br />"De stora tävlingarna kommer att dra mer folk än tidigare, men vardagstravet minskar drastiskt och det gäller att få tillbaka den publiken till banorna", konstaterade Robert innan han åkte ned och bosatte sig på Ekerö.<br /><br /><br /><br />Debatten om att få tillbaka publiken till banorna har jag aldrig begripit. Svunnen är nämligen den tid när travets centralmakter portionerade ut broderliga bidrag till banorna så att alla kunde leva och frodas. Nu får varje bana eller räjong ta hand om sitt samtidigt som STC/ATG "krigar" och lägger allt krut på annat håll. Prioritet ett är kampen mot den internationella spelmarknaden på nätet där folk kan spela i olika former på svenska travlopp utan att ett enda öre kommer sporten till gagn.<br /><br />ATG/STC skjuter med allt vad man har i det "kriget". För ett drygt år sedan lanserades ATG Live-butikerna där det ställdes tuffa krav på de som sökte tillstånden. Tekniken hade funnits länge, men nu ansåg man sig tvungna att öppna spjällen. Krav ställdes på vissa investeringar och öppettider. Bläcken från de kontrakten hade knappt hunnit torka innan ATG erbjöd sina kunder direktsändningar på nätet i hemmen för 150 spänn i månaden. Stackars Live-butikerna och stackars alla de som försöker få publiken tillbaka till banorna. En pseudodebatt av stora mått.<br /><br />Utan publik överlever förstås inte banorna i längden och det var med tanke på detta faktum ATG/STC försökte sig på en första minskning av antalet ovaler för ett par år sedan. Detta försök möttes då av kompakt motstånd och många banor har sedan den dagen gjort stora insatser för sin överlevnad. I längden håller det dock inte och det är här som Piteåbanan kommer in. Den skulle passa som hand i handske i det travlandskap som bjuds, låt oss säga, tio-femton år framåt i tiden.<br /><br />Så här skriver exempelvis Anders Jonasson, krönikör och ägare av spelsajten e-malj samt en av dem som Remy Nilsson ger sitt öra.<br /><br /><br /><br />"Vi som spelar på hästar behöver inte mer än en eller högst två banor som kör varje kväll och en på dagtid, det kan vi spelare finansiera men att be oss om mera pengar för att köra tävlingar som ingen utom de närmast sörjande varken vill se eller ha är att bara se till sin egen sak eller för att vara mera rak, det är ganska fräckt. Publiken har en egen vilja och i det allt mera mediemedvetna och tv-mässiga samhället har vardagstrav väldigt låg prioritet och det hjälper nog inte med några "publikåtgärder"i världen".<br /><br />Från ATG-håll sägs detta inte högt officiellt och det ligger knappast på pränt på något skrivbord ännu, men i det längre perspektivet är det lunch-trav på någon bana och kvällstrav på ett par andra runt om i landet som gäller. Det blir de tio-femton starkaste som överlever. Östersund, Bergsåker, Umeå och en toppmodern i Piteå vore i de flestas ögon en perfekt lösning för sporten från Sundsvall och uppåt.<br /><br /><br /><br />Lars Sandström, som gjort flera utredningar för ATG/STC, har talat sig varm för Piteåprojektet. Robert Karlsson har mullrat och ATG-basen Remy Nilsson inser förstås storheten kring multianläggningen.<br /><br />Alla nämnda har dock insett käbblet och revirtänkandet i norr och just nu lägger man arbetskrutet på andra "krig".
