Enligt ”Kommunismens svarta bok” dödade kommunismen 100 miljoner människor under sina 80 år. Historiens kommunistiska stater bär skulden för varje dödsfall som kan kopplas till systemets brister. Men även vårt nuvarande globala ekonomiska system bör granskas. Det kapitalistiska systemet dödar nämligen långt fler.
Kapitalismens centrala drivkraft är vinst. Det innebär i praktiken att företag måste gå med vinst för att inte konkurreras ut. De måste därför ständigt effektivisera produktionen för att sälja fler produkter till billigare pris. Det låter kanske logiskt. Men vad händer när människors behov för produkterna tar slut? Jo, kapitalismen måste sprida sig till andra geografiska ytor, bredda definitonen för vad som kan klassas som produkt, och skapa begär för produkterna genom reklam. Därför är kapitalismen global. Därför är djurs döda kroppar populära produkter, vilket dödar cirka 150 miljarder oskyldiga djur per år. Därför nås den genomsnittliga svensken av mellan 3 000 och 20 000 reklambudskap varje dag.
Vinstmotivet leder till att kapitalismen i helhet främst säljer saker till dem med köpförmåga – pengar. Viagramedicin åt europeiska män prioriteras framför vaccin till urfattiga, döende människor i Afrika.
Vi har både resurserna och teknologin till att mätta tio miljarder människor. Ändå svälter 7,6 miljoner per år medan en miljon dör av övervikt. Vi har nog med vatten för att släcka alla människors törst, ändå törstar åtta miljoner ihjäl per år. Lägg därtill de tre miljoner som dör av sjukdomar vi egentligen kan vaccinera bort, och de 500 000 som dör av malaria. Plötsligt är vi uppe i över 20 miljoner årliga dödsfall. Under de senaste fem åren har alltså kapitalismen överstigit kommunismens 100 miljoner dödsoffer. Även räknat per capita dödar kapitalismen mer än dubbelt så många varje år.
Jag har inte tagit upp den extrema ojämlikhet som systemet skapar, där åtta personer är rikare än hälften av jordens befolkning tillsammans. Jag har inte tagit upp att systemet orsakar enorma ekonomiska kriser ungefär vart 15:e år. Jag har inte heller hunnit koppla vinstmotivet till klimathotet. Det fanns en tid då dessa systembrister var underförstådda. Men i dag har det nästan blivit tankeförbud på systemkritik.
Ekonomiska systemet är inte heligt, vi måste erkänna att många problem är systematiska. Hur många djur och människor måste dö innan vi hunnit erkänna den mycket enkla problematiken i att vinst och ständigt ökande konsumtion prioriteras framför människors grundläggande behov?