Jimmie Åkesson visade sitt rätta ansikte
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"I går kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund - att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp".
I samma stund som Brunne sa dessa ord reste sig de 20 Sverigedemokraterna med buller och bång och lämnade kyrkan i protest. Precis, de kände sig träffade av biskop Brunnes ord och visade i samma stund sina rätta ansikten.
Partiledaren Jimmie Åkesson är kränkt över att den kyrka han säger sig värna är "politiserad", men kyrkan har länge pratat om värdegrunder och bör så göra. Att prata om allas lika rätt oavsett hudfärg, ras, religion och så vidare är en självklarhet för de allra flesta människor. Ja, med undantag för rasister då.
Men Åkesson är kränkt. Han är kränkt över att tusentals människor i demonstrationer visar sin avsky mot rasism och den politik han står för. SD gör gällande att demonstranterna består av extrema vänstergrupper, men det är givetvis långt ifrån hela sanningen. Det är snarare ett brett spektrum av människor som visar sitt avståndstagande.
Åkesson verkar inte ha förstått att rätten att demonstrera är en del av demokratin och om hans påstående att det bara handlar om vänsterextremister stämmer, ja, då är så väl Fredrik Reinfeldt som Mona Sahlin extremister. För att inte tala om biskop Eva Brunne.
Sverigedemokraterna är förvisso invalda i riksdagen, men att de, buhu buhu, därmed skulle slippa kritik för sina rasistiska idéer är befängt. De ska avslöjas och skärskådas så att den polerade ytan krackelerar och djupet av deras ideologi blir synlig.
För det handlar väldigt mycket om yta. När SD-sympatisörerna talar fritt på diverse bloggar och flashbacktrådar blir bilden mörk, hätsk och hatisk. De rasistiska invektiven mot invandrare/flyktingar är grova och vanliga, men också bögar, feminister och allehanda "kommunister" (hit räknas uppenbarligen också socialdemokrater) ses som någon slags fiender mot, ja, mot vad då?
Okej, vi kan avfärda en del av dessa som korkade och misslyckade typer. Men de som representerar partiet har lärt sig att hålla färgen och använda omskrivningar när de ska debattera sin enda fråga på dagordningen - invandringen. Roten till alla problem, enligt Jimmie Åkesson.
Fast det där med att hålla färgen funkade inte när biskop Brunne talade om allas lika värde. Jag tycker att det säger väldigt, väldigt mycket.