Olyckor kommer ofta i par och ibland förenas olycksparen i en satanisk ringdans. Det har varit mycket på senaste. Extrem kyla i norr kombinerades med snöoväder i söder. När överbefälhavare Micael Bydén förra veckan varnade för krig i Sverige skedde det i skuggan av diverse kriser, den ena mer pinsam än den andra.
Få se då. Det började med att flera sjukhus gick upp i stabsläge. Varför? Jo, det var julhelg och således kris på vårdplatser. Varför det var kris på vårdplatser är oklart, men en sak står klar: Efter flera års coronapandemi har svensk sjukvård inte utvecklats mer än att den rasar ihop av en helt vanlig julhelg.
Sedan kom kylan. Extremkylan. Strömförsörjningen i Älvsbyn pallade inte trycket. Det gjorde inte Telias mobilnät heller. Samtidigt som temperaturerna rasade till minus 40 slutade alltså kritisk civil infrastruktur helt sonika att fungera. Nödsamtal och kritisk värmeförsörjning gav vika. För att det är vinter.
Hela spektaklet toppades av fiaskot Skåne där över 1000 bilister ett helt dygn satt fast i tre mil långa bilköer på E22 mellan Hörby och Kristianstad för att några utländska långtradare med risiga däck fastnat i en backe. Det sved ordentligt i svenskhjärtat att se hur brittiska BBC gjorde världsnyheter av det svenska trafikfiaskot.
Det är alltså under sådana förhållanden som Sveriges högsta militär går ut och varnar svenskarna för att kriget kan komma. Det torde ju knappast vara en överraskning att så är fallet. Ryssland säger själva att deras mål är att erövra Europa och svenskarna har haft två år på sig att titta på nyheter om hur det ser ut i Ukraina. Vad som däremot är än mer anmärkningsvärt är att Bydéns varning klingar mot en fond av fullständigt svenskt fiasko vad gäller civil krishantering. Om sjukvården inte klarar av en vanlig julhelg och resten av civilsamhället inte klarar av en kylslagen vinter, vad är då sannolikheten för att Sverige skulle klara ett krig?
Det verkar råda stor oenighet om det lämpliga i överbefälhavare Micael Bydéns krigsvarning. Det må vara hänt. Jag tror däremot att de flesta kan hålla med om att bristen på svensk krisberedskap är bottenlöst pinsam. Inte så mycket å våra vänner skåningarnas vägnar, men å de myndigheters vägnar vars ansvar är att hålla Sverige fungerande i kris. Samma myndigheter som gång på gång ståndaktigt vägrar att ta något som helst ansvar för sin inkompetens.
Detta är bortom uselt.