Julafton på en fredag. Nää, det är dåligt. Ledigheten blir på tok för kort. Efter en ovanligt jobbig december med sjukdom och min pappas död känns batterierna inte särskilt laddade. Jag tar ut ett par kompdagar i hopp om att hinna stanna upp i steget. För att orka.
Jag måste lyssna på mitt hjärta, höra ekot av min själ. Måste få tid att andas. Andas djupt. Låta julstämningen lägra sig och skölja mig med ett par skopor sentimentalitet. Spela musik som en sköld mot vintern och kylan.
En ängel sjöng "Håll mitt hjärta" på min pappas begravning. Hennes röst strimlade mig hjälplös och gav mig nåden att få gråta. Sorgen fick ett slags bokslut.
Jag ska spela Jussi Björlings mästerliga inspelning av "Oh, helga natt" på julaftonsmorgonen. Och jag ska spela den högt. Ja, jag spelade den säkert i går kväll också.
Kvällen före julafton är en av de bästa stunderna. Granen är klädd, klapparna inslagna och det finns tid för att laga lite god mat. Inte minst finns det tid för provsmakning av den inlagda sillen, köttbullarna och den gravade laxen. En god julöl sitter inte heller fel.
Men det var roligare när barnen var små. Lite kan jag avundas de som har en fyraåring att tillgå. En som fortfarande tindrar, en som fortfarande tror, en som är så där självklart förståndig.
Nå ja, vi har ju Polly, den lilla fransyskan. Det är hennes första jul och självklart ska hon få julklappar. Ett gnagben och en bit leverpastej.
Polly är en dröm. En kärleksfull karamell som kan göra den mest deppiga glad igen.
Nej, jag är inte deppig, inte ens modstulen, bara i förtvivlat behov av att andas ut. Inte ens kylan och snön gör mig nedstämd. Möjligen en smula uppgiven över de enorma mängder som dråsar ner. Det blir en helt annan melodikänsla över "Jag drömmer om en vit jul".
Förbannad blir jag möjligen över de skrattretande höga elpriserna. Vi står där med byxorna nere och försöker förstå hur vi kunde bli så jävla blåsta.
Men jag läser att det bara kostar 21 spänn att ha adventsstaken tänd 16 timmar om dygnet från första advent till tjugondedag Knut. Ah, den slanten ska man väl ha råd med.
Jag kan självfallet inte påstå att jag är fattig, men december har inneburit väl så många extrautgifter. Så när lönen äntligen ramlade in på kontot igår var det bara att i sista stund ge sig ut i vimlet. Det kostade tusenlappar.
Det är dessvärre inte alla förunnat att kosta på sig till jul. Läser att långt över 300 000 svenska barn lever i ekonomiskt utsatta familjer. Att köpa fina julklappar är inte att tänka på. Det är som på 50-talet när hjälporganisationerna delade ut yllestrumpor och julmat till de fattiga.
Till stor del beror det på en politik som slår stenhårt mot arbetslösa och sjuka. Särskilt mot de drygt 40 000 som nu är utförsäkrade.
Sverige är ett bra och rikt land, men fy fan vilka murar och orättvisor vi bygger. God jul, alla ni som röstade med plånboken. Hoppas grisfötterna smakar.
Nej, usch och fy, nu glömmer vi alla otrevligheter som har en obehaglig förmåga att tränga sig på. Så här i juletider och allt. Vi ska vara glada och goda. Själv ska jag mata Polly med leverpastej.
Från en till er andra, en riktigt God Jul!