"Lång, storfotad och något labil feministisk gnällspik på väg mot slutet söker händig toffelkille. Humor är inget måste, dock gärna rödhårig".
Jag vet inte om jag är den enda, men jag älskar att läsa kontaktannonser. De är så underbart intressanta och de allra bästa, som den i inledningen, klipper jag ut. Där vissa personer har väldigt bestämda kriterier angående längd, vikt och intressen söker andra efter "tjejen med den röda kappan på Arlanda för tre år sedan". Alla små rader med tecken har sin historia, en person och i allra bästa fall två personer. Eller möjligen tre, eftersom vissa föredrar det.
Just det här med att ha vissa kriterier för sin partner har jag aldrig riktigt haft. Att den där frisyren visar att han gillar Morrissey eller att skrattgropen i kinden betyder att hon älskar att leva livet har jag aldrig riktigt trott på. Såklart kan dessa egenskaper fånga ett intresse och vara charmiga men att en rödhårig man skulle vara en bättre toffel än en mörkhårig är bara struntprat. Det är helt klart de blonda som är de mest toffliga. Utan tvekan.
Är det inte så mycket roligare när man träffar en person som spränger alla barriärer? Att de förutfattade meningarna om att han i sliten skinnjacka med tatueringar och rakad skalle skulle kunna dra fram en kniv fortare än personalen på Pentryt plockar undan maten, istället visar sig tycka om att måla blommor och sitter bänkad framför Martha Stewart varje söndag. Det är vad som gör livet intressant och får det att pirra till på riktigt inombords.
Att hitta kärleken är det inte ofta man gör genom en annons, men man kan ju i alla fall försöka. Som en annan favorit lyder "Jag söker dig tjej, 31-40 år. Ditt utseende har ingen betydelse, men du får gärna vara intr. av data" får ens hjärta att smälta på direkten. Den beskriver en ensam datanörd någonstans i världen som söker en annan ensam datanörd att tillsammans gibba med bortom livets ytliga spelregler. Inga speciella önskemål om klädstil, skostorlek eller antal siffror på bankkontot, utan bara ett enkelt "data".