Var håller alla igelkottar hus? undrade Naturskyddsföreningen och uppmanade svenska folket att räkna och rapportera. Inventeringen visade att detta urtidsdjur både decimerats och urbaniserats. Precis som centerpartiet hade igelkottarna lämnat landsbygden och flyttat in till stan. Till Stureplan.
Inte alla. En stor skara hade knatat iväg norrut. Gissa vart. Jamen visst, till Piteå så klart. Det var här dom trängdes. Piteå var nu inte bara Nordens Riviera. Piteå blev också utropad till igelkottarnas huvudstad! Nästan för mycket. Piteborna, redan så lyckliga och malliga över sin stad, möjligen slagna av de självgoda skellefteborna, närapå sprack av stolthet. Kan man tänka.
Vad är det då med Piteå som lockar igelkottarna? Jo, här finns gott om friskt vatten, just inga naturliga fiender, grävlingar exempelvis, däremot gott om vänner som förser dem med bostad och mat. Känner en igelkottkramerska som tvingade maken att delvis bryta upp altangolvet för att bygga ett vinteride i frigolit åt en igelkott som inte haft vett att i tid söka skydd inför vintern.
Min trädgård är inhägnad. Enda skälet till detta är att skydda vårt paradis från inkräktare. Det är i alla fall hundens uppfattning. Det hindrade emellertid inte en hel taggklotfamilj att flytta in och sedan följde en omfattande anhöriginvandring. Mormor, farfar, fastrar och en massa kusiner och vänner anlände. De hade antagligen fått vykort om hur fantastiskt fint det var att leva i denna smågulliga stad. "Det är hit man kommer, när man kommer hem".
Hunden var förbannad. Han nästan skrek av ilska över dessa taggdjur som kränkte hans territorium och hotade hans mamma. Han säger mamma, inte matte, för det har jag lärt honom. Åthutad försökte han istället att erbjuda kottarna dragkamp med sin snuttefilt och lek med liten boll. Igelkottar förstår sig emellertid inte på bollar. Dom bara väste och puttrade på som små utombordare.
Människans kärlek till igelkottarna kan dock vändas till vrede. Hos en kvinnlig bekant tog kärleken slut när en av hennes skyddslingar bet henne i stortån där hon satt och solade sin vinterbleka kropp. Hon blev mäkta upprörd. Så jävla otacksamt. Som hon pysslat och duttat.
Så konstigt var det nu inte. Närsynta som igelkottar är, trodde den här förstås att detta var en fin, fet prinskorv som serverades till lunch och högg in. Dessutom, igelkottar är djur och djur bits, precis som småbarn och sverigedemokrater. "SD-politiker bet sjuåring" läser jag i Aftonbladet. Glöm inte det, när ni försöker göra dem till keldjur. Igelkottarna alltså.
Igelkotten har överlevt i flera miljoner år genom att rulla ihop sig till en taggboll och skydda magen. Effektivt mot dinosaurier, men helt verkningslöst mot bilar. Att inte igelkottarna fattat det, tyder på en inte så liten släng av korkskallighet.
Denna försommar ser jag inte till en enda kotte. Vad har hänt? Har dom dött trafikdöden eller är dom på spaning efter ett nytt Shangri-La? En del blir då aldrig nöjda.