Inte dags för äventyr än
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sedan brukar jag upprepa dessa anteckningar i andra böcker och på lappar som jag sätter upp på min magnettavla. Fråga mig inte varför ... det känns bara bra att göra listor av allting. Det finns ju inget bättre än att kryssa för skolarbeten eftersom. Just nu står endast tre ynka saker kvar på min lista - världens bästa känsla!
Nu var det ju faktiskt inte min planeringsförmåga jag hade tänkt dela med mig av. Snarare bristen på den. För hur otroligt det än låter så har jag tappat den. Mamma brukar alltid fråga " har du verkligen letat ordentligt?" om jag har tappat något, men den här gången är det annorlunda. Hur tappar man en förmåga och var gömmer den sig? Den är inte under sängen, det är ett som är säkert. Där har jag letat. Borta är den hur som helst och det ställer till stora problem ...
Jag glömmer mobilen på konstiga ställen (läs: på pianot, i lådor och under sängen ...) min mest tänkta tanke måste nog vara "Var har jag lagt mobilen nu igen?". En annan biverkning av min borttappade ordningsamhet är glömskan. Framförallt handlar det om plugg-glömska. Förra veckan insåg jag att jag hade bokredovisning inom en alldeles för snar framtid. Jag upptäckte också att jag hade en redovisning hängande på axlarna. Dessa saker som så prydligt brukar vara uppskrivna i almanackan hade fallit i total glömska. Jag tror att min hjärna har blivit utbytt under mystiska omständigheter. Någon har lånat den, fast utan lov. Den nya Mallan verkar ha noll koll. Hon drabbas av panik och verkar inte alls lyda sina egna råd som hon skriver om i sin vetenskapliga rapport om stress.
Att någon har lånat planeringshjärnan känns en smula märkligt. Jag tror snarare att det handlar om en enda sak - sommarlängtan. Jag har ingen lust att sitta instängd i kalla klassrum. Det kryper i hela kroppen när jag måste sitta stilla på min blå stol och lyssna på viktiga saker. Jag har inte tid! Jag vill springa i gräset, bada i iskallt vatten i älven, sola på en filt och äta jordgubbar. På skolan har en förväntansfull stämning lagt sig. De blivande studenterna räknar dagarna. De ska ut på äventyr och påbörja nya kapitel. Jag själv ska inte ut på äventyr, än. Just nu nöjer jag mig med ett långt sommarlov, jobb och drinkar på uteserveringar med Mirjam. Jag vill helst inte tänka på hösten och på det sista året på Strömbacka. Jag vill inte tänka på skola överhuvudtaget, men det känns lite sorgligt att det är mitt sista år med min fina klass. Sen ska också vi ut på äventyr. Men för tillfället ska jag leva i nuet och njuta av allt denna sommar har att erbjuda. Tids nog blir det dags för planering, förvirrig och plugg. Just nu njuter jag av känslan av att ha lämnat tillbaka miniräknaren.