Vi är inte gamla när vi får höra det, men frågorna attackerar oss från alla håll och det är bäst att vi kan försvara oss. De nyfikna och frågvisa är inte särskilt tålmodiga med att vänta på ett svar.
”Du säger att du blir kvar här, räckte in till, för du vet inte vad du vill. Men vad är det för jävla fel i att bli den som blev kvar, i våran stad där vi vuxit upp. Vad är det för fel i att älska det man har?” sjunger Linnea Henriksson i hennes låt Halmstad.
”Nu då?” harklar sig någon när studenttårtan skärs upp. ”Vad ska du göra efter studenten?”. Alla svar är bra svar. Förutom att stanna kvar i hemstaden och leva på i det liv som gått så bra att leva i fram tills denna dag då. Plötsligt duger det inte längre för omgivningen, vilket mörkt nog också övertygar en själv. Det är bäst att vi sticker, tänker vi.
Grupptrycket från tonåren slår tillbaka igen. Ingen vill bli den sista som blir kvar. Den här gången handlar det inte bara om att ta ett munbloss från en cigarett, klättra upp på ett hustak eller klä av sig naken tillsammans med någon annan. Den här gången handlar det om att våga flytta över Atlanten, till huvudstaden eller egentligen varsomhelst som är långt borta nog.
Frågorna försvinner inte med studentdagen och inte heller tills höstvindarna kyler ner stan. De kvarstår tills vi faktiskt gör något, oavsett om vi är nitton eller tjugotre. Därför sticker vi också någon gång. Några ger sig iväg till Asien, andra till en folkhögskola mitt ute i ingenstans. Men det spelar egentligen ingen roll vad vi gör, eller hur det faktiskt gått, så länge vi har något att säga. Då verkar omgivningen nöja sig ett tag.
Hetsen är helt absurd. Varför förväntar sig egentligen nästan varenda kotte att alla plötsligt ska kunna dela med sig om storslagna framtidsplaner, efter vi avslutat en årskurs som så många år förut? Bara för att vi inte längre behöver vara någonstans, betyder det ju inte att vi behöver sticka.
Till alla er som tar studenten i år eller redan gjort det, bry er inte om frågorna. Stanna kvar om ni vill stanna och dra om ni inte vill. Lev era liv efter hur ni vill leva, inte utifrån vad andra förväntar av er. Till alla er som ska uppvakta en student i år, gratulationer räcker långt.
Och för att svara Linnea Henriksson. Det finns inget fel i att vara den som blir kvar i den stad man växte upp i, eller i att älska det man har. Det är väl bara underbart om man känner så, då är man ju där man vill vara.
Agnes Hansius