Har du någon gång känt en fredag att det känns skönt att arbetsveckan snart är över? Har du rent av längtat hem? Ve och fasa, har du dessutom skrivit det på Ansiktsboken? Och ännu mer ve och fasa, har du skrivit att det är rena dårhuset på jobbet?
Om du gjort det och jobbar på Volvo, om än som inhyrd arbetskraft, så blir det sparken och därmed bekräftat att Volvo är ett dårhus. Eller i alla fall en väldigt usel arbetsgivare.
Själv jobbar jag på lokaltidningen PT och oj vad man längtat hem ibland. Dessutom kan det emellanåt vara rena dårhuset på redaktionen. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att chefen är som översköterskan Ratchet i Gökboet. Det kan lika gärna betyda att jag är Randle P McMurphy eller kanske den där stora indianen. Eller att konstnärssjälar trampar på varandras ömma fötter.
Nu är jag inte mycket för Ansiktsboken, men nog anser jag mig ha rätt att skriva att "PT är rena dårhuset" om det känns så en fredag när längtan hem är stor.
Visst, som anställd finns det givetvis lojalitetsgränser och att smutskasta sin arbetsgivare offentligt är kanske inte det bästa sättet att främja den egna karriären. Särskilt inte om man jobbar på ett privat företag. Offentligt anställda har andra rättigheter när det gäller meddelarfriheten.
Men vi lever i en tid då anställda mer och mer betraktas som livegna och förbrukningsvaror. Om du exempelvis blir långtidssjuk är dina dagar ofta räknade i företaget. Och ju sämre lön och status du har i yrket, ju mer föraktfullt riskerar du att bli behandlad.
"Säg mig vilken lön du har, så ska jag säga dig vilken frihet du har i ditt arbete", som det heter i ordstävet.
Visst finns det många bra chefer, men, tro mig, det vimlar av olämpliga psykopater där ute. Personer som aldrig borde få bossa över någon levande själ. Personer fullproppade med självförtroende, men i total avsaknad av självkännedom och empati.
Låt inte dom djävlarna trampa på dig. Ta strid, stå upp, ställ krav. Kräv att bli behandlad som en jämlike.
Det stundar bistra tider för Svenne Banan. Matpriserna i december var de högsta någonsin och de riskerar att bli ännu högre.
Dessutom skenar elpriserna på den avreglerade marknaden. Det är skamligt, det är fult och det är priser som riskerar att driva folk från gård och grund.
Lägg till boräntorna som börjat klättra uppåt i allt snabbare takt.
Kalla det kris, kalla det vad du vill, men bistra tider stundar. I synnerhet med tanke på att vi löneslavar förväntas nöja oss med skärvor till löneökningar.
Nej, nu får du lugna dig Tobbe C. Och det har jag faktiskt gjort. Jag har sett filmer, men ingen jag direkt kan rekommendera. "Repo man" var en riktig sörja.
Tour de ski på tv är i alla fall en höjdartävling med hyfsade svenska framgångar i så väl dam- som herrklassen.
Mest njuter jag av julklappsböckerna. Snart klar med Patti Smiths "Just kids" och Leif GW Perssons "Den döende detektiven" gick snabbt att läsa. GW är en skärpt snubbe med en skön attityd, men när man ser hans fysionomi och hör hans ansträngda andning är det inte utan att man misstänker att han är den döende professorn.