Hyllningssången till vården klingar falskt

Vårdpersonalen behöver ingen hyllningssång.

Simon Olofsson

Simon Olofsson

Foto: Jens Ökvist

Piteå2020-04-27 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det talas om hjältar, som det ofta gör i kriser. Över hela världen sjunger politiker, journalister och medborgare sjukvårdens lov. Sjuksköterskor, läkare, vårdpersonal generellt, alla höjs till skyarna i kampen mot covid-19. Man vill ju gärna stämma in, ta ton, låta rösten sälla sig till denna moderna version av den episka hjältedikten. Men det är mycket i detta högstämda ode som klingar falskt, och denna populära dänga riskerar att snabbt sälla sig till listan av historiens många one-hit wonders.

Det är lätt att hylla när stormen blåser och döden kommit närmre. Som om sjukvården helt plötsligt blivit relevant. Som om den inte varit det tidigare. Flera röster från sjukvården har höjts och påpekat att vården pågår dygnet runt, varje dag, varje år. Trots decennier av debatt jobbar många inom vården monsterskift varje månad för en struntlön. Detta gäller inte bara Sverige. När Boris Johnson nu hyllar NHS och britterna från balkongerna applåderar sin sjukvård är det lätt att glömma bort att samma NHS systematiskt nermonterats och att den bara för ett år sedan uppgavs ligga på förhandlingsbordet med Trump. I Sverige, å andra sidan, har det senaste årets vårddebatt, där flera stora sjukhus varslat hundratals vårdarbetare och där regionerna behäftats med stora sparkrav, gjort väldigt lite för att underlätta arbetet för landets läkare och sjuksköterskor.

Men att hylla är gratis och förpliktar till intet. Jag är inte så mycket för krigsretoriken som förs kring covid-epidemin, men här finns paralleller. Mången är den soldat som belönats med medalj och hyllats som hjälte, för att vid hemkomsten finna sig utslängd på gatan. Det är lätt att dra sig till minnes flyktingarna som applåderades på flygplatser och stationer när det begav sig 2015. Kontrasten blev nog stor när verkligheten i den svenska integrationen tog vid. Ack, den tystnad som följde på sången. Och hur blev det med poliserna efter terrordådet på Drottninggatan? Får de fortfarande kramar på stan? Ljuder hyllningskören ännu?

Nej, sjukvårdens hjältar behöver ingen hjältedikt. De behöver större budget, bättre arbetsvillkor och högre lön. Alla vet att dessa hyllningar snart är glömda när livet för svensson återgår till det normala. Som Carlos Ruiz Zafon skriver: "Utmärkelser och ärebetygelser som inte är tryckta på baksidan av en check gagnar bara den som delar ut dem." Det är dags att vi slutar förnedra vår vårdpersonal. Denna hyllningssång gynnar bara de som sjunger.