Alltså, har liksom en känsla av att Sverige vann OS. Och det gjorde vi ju också. På damsidan. Om man räknar litet kreativt. Svenska tjejerna tog inte flest medaljer, men de tog flest medaljer av de högsta valörerna - fem guld och fyra silver. Det klarade inte ens Norge med bulldozern Marit Björgen. Och vilka prestationer sen. Vilka vändningar, vilka överraskningar, vilka fighter. Jag är helt slut. Ändå låg jag mest till sängs hela OS.
Hur bär ni er åt i Sverige för att få fram sådana skickliga kvinnor? undrar världen och vill köpa receptet. Spalten har några tänkbara ingredienser. Vad sägs om stenhårt arbete, tjurskallighet, dåliga kommunikationer, dålig mobiltäckning och långt till allting, långt till skolan och djävligt långt till Stureplan. Det är bara att ta på sig skidorna om man ska komma sig någonstans.
Det var ett OS (och nu pratar jag om kvinnorna) där favoriterna klarade trycket och där underdogs sopade mattan med givna segrare. Damlaget i curling gavs en procents chans att ta sig till final. Den procenten tog de. Och guldet. Fy fabian så underbart. Skidskyttarna Anna Magnusson och Hanna Öberg åkte upp laget från bottenkänning , sköt fenomenalt och tog silver! Jesus Amalia.
Stina Nilsson överraskade inte bara Sverige utan sig själv när hon åkte in på bronsplats i tremilen. Va? Är jag trea! Jadå, det var hon. Känner faktiskt för en av favoriterna, österrikiskan Teresa Stadlober. Hon som var vilse i pannkakan. Av allt jag beundrar i OS tillhör det här att hitta rätt bland alla spår och slingor, det jag beundrar mest. Jag skulle kört fel hela tiden. Förmodligen hamnat i Nordkorea. Det, att hitta rätt, och så skidskyttet. Att först åka skidor så fort att du vill kräkas mjölksyra och sedan med stadig hand skjuta prick på fem flugskitar på femtio meters avstånd. Man bugar.
När det var svenskt, norskt och finskt på prispallen, när Sveriges, Norges och Finlands flaggor vajade för vinden i bredd då jag kände jag mig så in i Norden nordisk. Då ville jag liera mig med fenomenet och mångmiljardären Petter Stordalen och hans vision om att bilda en sorts skandinavisk union. Ett oslagbart gäng. Starka demokratier, i stort väl fungerande samhällen kryddade med skog, stål, sprit, guld, vattenkraft, olja, naturgas, teknik och så på det sisu och kämpaglöd sprungen ur stretande i motvind och pulsande i djupsnö och blötmyrar.
Danmark då? Har Danmark nåt att komma med? Närheten till kontinenten, sitt gemyt, sin lycka, sina pölser och sin Tuborg, smörrebröd och chokladdrypande wienerbröd. Okej, det kan behövas för att lyfta det finska svårmodet. Danskarna får vara med. Om de lär sig snacka så att åtminstone deras egna barn begriper vad de säger. Vi tar hela Skandinavien. Alla ska med, som någon sagt.
Sverige och Sverige. Det var väl egentligen Piteå som vann OS. Charlotte Kalla, Hanna Öberg, Anna Magnusson. Yeees!!! Hur ska piteborna, redan sprickfärdiga av stolthet och självgodhet, klara det här? Måste bara få citera Ronny Eriksson: "Ja vill it skryt, men ja kom från Pite".