Hon njuter intensivt av mosterskärleken
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tänker på ett sms jag fick av min syster när Siri började stappla fram på tvåfota sätt i höstas. "Jag gråter en mosterskvätt för Siris första steg" stod det. Jag läste textmeddelandet för ett litet tag sedan. Sparat i telefonen och i mitt hjärta.
Det är bitterljuvt, att höra samspelet dem emellan och veta att min dotter inte får njuta moster ofta och vardagsnära. Ändå förundras jag av hur självklar kärleken från minstingen är när de ses.
Nyåret firade vi in i stuga i skogen. Vedeldad bastu, gungstol framför järnspisen, trerättersmiddag, gott vin och goda vänner. Siri somnade halv åtta och snusade i vagnen, men slog upp de dimblå strax före tolvslaget.
Utan gatlysen eller bebyggelse höjde sig himlavalvet som en nåldyna av sammet långt långt ovanför våra rykande andedräkter. Vintergatan sprakade och vi skålade i bubbel och skickade iväg två ljudlöst svävande ufoballonger, en ny nyårstradition hoppas jag. Siri tittade nyvaken och stum på fyrverkerierna längre bort på himlen.
Mot stan sprakade och blixtrade det utan avbrott. Att se det på håll var en aning obehagligt, så mycket pengar, så mycket miljö, så mycket rädda djur. Själv fick jag en förnimmelse av hur det måste vara att se krig på håll. Moln, dunder, blixtar.
På tal om miljö har vi enats om ett devis inför 2008: att fortsätta tänka på miljön. Vi är säkert lika stora miljöbovar som alla andra. Men vi fortsätter vara öppna inför ny information och nya tips, vi fortsätter sopsortera, cykla till jobbet och tänka på vilka livsmedel vi handlar. Det känns som ett relevant och givet nyårslöfte.
Hur sammanfattar man då ett år som började med en purekladdig, hoppgungig bebis och slutade med en skönpratande, klättrande och självätande flicka. Som små smått förvandlats från stjälpreda till liten hjälpreda. Hon går med använda blöjan till soppåsen. Hämtar skorna. Serverar hunden mat (systerlojal som hon är hjälper hon dessutom hunden hitta gömda godisar när nosen ska aktiveras).
Det är ett händelserikt år vi har bakom oss. Bortavaro i Umeå. Hemflytt. Jobbstart. Årets händelse skulle kunna vara de första orden, de första krypstegen, de första stegen. Men jag gläds mer åt hennes fingerfärdighet. Hennes sätt att iaktta. Dessutom känns den fysiska utvecklingen naturlig. Så årets händelse blir istället frieriet - betydligt mer oväntat. Mitt bland vinterkräksjuka, vardagsirritation och mjölkstockning går den där hålögda, skäggiga killen ner på knä. Och friar. Till mig. Först fattar jag ingenting. Sedan tycker jag att det är alldeles fantastiskt och personligt.
Därför hoppas jag på ett kärleksfullt och planeringsroligt år 2008.
Och en smärtfri inskolning på förskola. Farmorn är klar med den ädla dagfarmor-insatsen. Snart är det dags för Siri att bli ett knoppbarn. Separationsångesten lyser med sin frånvaro. Jag tror det blir kul, både för henne och mig.