Det är morgon i sundet och solens strålar har redan börjat värma klipporna på udden mitt emot. Himlen är klarblå med bara lite moln i väst. Ett vanligt scenario ute i skärgården. Sjöbrisen har börjat komma igång så molnen över land lär stanna där de är. Det här blir en bra dag.
Jag plockar med en handduk och staplar på nattstela ben ned till bryggan för morgondopp. Det är uppfriskande sexton grader i vattnet. Helt ok. Vi har nämligen härdat oss i isvak hela vintern och sedan gradvis fått det allt varmare när vi doppat oss under våren. Eller varmare är väl kanske inte riktigt rättvisandet. Baden har gått från nära döden-upplevelser i januari via paralyserande skräck i mars till kalla men med hopp-om-liv-dopp i början av maj. Så sexton grader nu är godkänt för en simtur. Tyvärr är det osedvanligt mycket frömjöl i vattnet i dag så jag tror jag låter bli. Får bli ett Rififibad istället. Det vill säga, snabbt i snabbt upp, utan att larmet går.
Gjorde ett arbetspass under Piteå Summer Games. Ovanligt för mig och ganska kul. Vi var några stycken som checkade in lag, sprang med nycklar och sålde karameller. Affärerna gick dock uselt då flera av lagen hade godisförbud under helgen. Frukt och mackor hade varit bättre för alla. Nu infaller ju PSG samtidigt som kappseglingen Gotland runt, och ingen av arrangörerna har lyssnat på mina förslag om ändrade tider, så därför tillhör jag den skara som många gånger bytt, sålt eller på annat sätt trollat bort mitt pass. Det finns en problematik där – det vet jag – men jag ger mig inte in i debatten utan konstaterar att hela upplägget bygger på hjälpsamhet
Hjälpsamhet. Skönt ord, eller hur? I lördags skjutsade jag några Bajenledare till affären för att köpa lakan till hela laget, de egna hade blivit kvar på tåget. Jaha tänkte jag, kanske är det lite pay-back för den där gången jag fick skjuts till verkstaden i Strömstad. Även om jag är tveksam till karma som religiöst begrepp så är det väl en trevlig effekt. Eller hur? Hjälper du någon så hjälper någon annan dig, kanske inte alltid och i varje sekund, men någon gång.
Det omvända kan förstås förekomma. För några år sedan kom jag ensam till Bjuröklubb. Lade mig ytterst då jag skulle iväg tidigt nästa morgon. Då kommer en större seglare in med mannen traditionellt vid rodret och kvinnan i fören med tampen i näven. Plötsligt ropar gubben: ”Hoppa kärring, de där skall du klara själv!”
Hamnen är liten men den pinsamma tystaden som följde fick den att kännas som ett hav. Sedan korsade gubbdjäveln linor över min båt och beordrade (typ) mig att säga till när jag skulle iväg. I helvitte jag gjorde! Extremt tidigt nästa dag smög jag ljudlöst upp, lirkade loss alla linor och förtöjningar, förhalade Feelgood – nästan lika ljudlöst – ut ur hamnen och förtöjde sedan om fanskapets båt utan att han vaknade. Hur snopen han blev vet jag inte men av mig fick han bara ”bad karma”.
På söndag seglar vi söderut.
Ohoj!