Ett mindre angenämt besök på Ikea förra helgen fick mig att tänka på min kurs i svenska B förra året, närmare bestämt när vi läste om den gudomliga komedin och Dantes inferno. Vår uppgift när vi läste om det var att göra vår egen version av Dantes djävulstratt och i lördags slog det mig att det inte finns något bättre exempel på det än Ikea.
I Dantes inferno finns det nio cirklar i helvetet och vilken cirkel man hamnar i beror på hur mycket man har syndat, ju grövre synd desto djupare ner hamnar man. Min upplevelse på Ikea är på många sätt lik Dantes resa genom de olika nivåerna i helvetet. När Dantes resa började i vestibulen började min på parkeringen där de likgiltiga är dömda att för evigt leta en parkeringsplats.
Därpå följer de olika prövningarna i de olika nivåerna. I den fjärde kretsen får de giriga och slösaktiga söka "Signum kabelsamlare" över hela affären men den tycks aldrig finnas i lager.
I åttonde kretsen straffas syndarna och det är när man kommer till slutet av affären men måste gå tillbaka ett varv till för att man insett att man glömt något. Där är man dömd att för alltid varandra runt, runt, runt i Ikea. Nionde och sista kretsen är, ta-det-själv-lagret efter en lång tröttsam dag. Förrädarna straffas med att trötta vandra längst långa, långa hyllrader och leta efter något som är dåligt utmärkt.
Efter infernot är det inte slut utan då kommer skärseldsberget eller att sätta ihop skiten. Här straffas man för de sju dödssynderna och man är dömd att alltid bygga ihop Ikea-möbler utan att ha alla delar och så fort man är klar rasar de ihop så man får bygga det ännu en gång om och om igen.
Nej, bättre exempel på helvetets olika nivåer kan då inte jag komma på. Under min resa så funderar jag mycket på hur jag levt mitt liv och vad jag gjort för att förtjäna ett så obarmhärtigt straff. Tur att jag bara är på genomresa i helvetet för nu har jag fortfarande en chans att bättra mig så jag kan undvika det grymma ödet att för evigt vara fast på Ikea.