För drygt en månad sedan började jag studera film på Edelviks folkhögskola i Burträsk och bor nu på internat. Efter en sådan flytt är det självklart att det uppstår många nya rutiner och vanor man behöver komma in i, frukost klockan 8-9, skola klockan 9-16, städning av korridor onsdagar halv fem. Med all denna nya information har såklart också många frågor kommit upp: Hur funkar tvättmaskinen? Behöver vi verkligen städa idag? Heter det plättar eller pannkakor? Allt detta, förutom kanske det sista, får man svar på eftersom tiden går och man blir mer och mer hemmastadd. Jag älskar mitt rum som jag inrett noga för att passa min smak med ljusslinga, affischer och andra saker som jag annars skulle sakna hemifrån. Enda nackdelen är att det är i en helt annan byggnad än där alla andra bor, men det är tyst här och man får vara ifred.
Något jag både såg fram emot och gruvade mig inför var alla nya människor jag skulle träffa. Alla har sina unika egenskaper som gör gruppen till en fruktsallad av skämt, åsikter och dialekter från Skåne till Piteå. I skaran inkluderas de som spenderar sin fria tid med att se på TV, stickar mössor men också den folkkära katten som springer runt på området. Vi vet varken kön, namn eller hemadress på den svartvita filuren men hittills har den blivit kallad kallad Findus, Plastis, kort för plastkasse, eller bara ”katten”.
Under veckorna som gått har vi hittat på passande smeknamn till olika personer, som Greta och Hasse, och runt sig hör man ofta någon som nynnar på sånger från fem myror är fler än fyra elefanter såsom Igelkotten Ivar. I skolan har vi just påbörjat vårt första filmprojekt efter att tidigare endast haft genomgångar, manusskrivande och enstaka praktiska övningar. Vi alla fick skriva varsitt manus som var tvungen utspela sig på en utsedd plats och endast fick kräva två skådisar, men endast två av alla manus kommer bli valda att utföras vilket läraren väljer.
För att sammanfatta: Jag trivs här. Trots det sällan fungerande internet, Konsums tidiga stängningstider och det iskalla duschrummet så älskar jag att stanna över helgen och det gör inte så mycket om det är måndag imorgon. På folkhögskolan spelar ålder eller bakgrund ingen roll, det finns någonting för alla.
Fanny Lindström