Men ju äldre jag blivit, desto mer har jag fått höra tankegångarna om hur det aldrig skulle gå. Det pratas aldrig om de där riktigt stora drömmarna. Ni vet, de där som du knappt vågar nämna för dina vänner, för du är rädd att de ska tänka att du är naiv. Alldeles för naiv för världen som den ser ut idag. Det är alldeles för få som lyckas, tydligen. Om någon skulle säga att de vill och ska satsa på att bli skådespelerska, artist eller kanske ledande professor inom kirurgi i världen, så är det nästan ingen som tror dem. De avvisas med ett leende och tanken om att hen inte vet hur svårt det är att lyckas.
Men låt mig då stanna upp ett tag. Vem tror ni har större chans att lyckas med sin dröm, den som tror på det och vill, eller den som avfärdar idén direkt med ursäkten att det inte går?
Jag upplever att vi lever i ett samhälle där det är förutbestämt att man ska nöja sig. Som egen individ har många inte ens tänkt mer på sin stora dröm än för att gömma den och undvika att tänka på den. Det finns ursäkter hit och dit om varför det är omöjligt, som egentligen grundar sig i ren och skär lathet.
Men vet du vad? Du som läser det här har alla möjligheter att lyckas. Med vad du vill. Jag tror på att allting går med nog viljestyrka. Viljestyrka som vinner över motgångar och jobbiga perioder, som båda är garanterade att inträffa. Men låt inte det skrämma dig. Begränsa inte dig själv med dina egna tankar om att du inte kan, för du kan. Som en kompis sa till mig: ”Man måste se stort för att bli stor.” Ta risker, chansa och ta steget mot det där du verkligen vill. Vakna inte upp en dag med ånger om att du inte vågade. Det är värre än att ha prövat och misslyckats hundra gånger.
När du läst det här är det säkerligen någonting du tänkt på. Något du vill göra, så himla mycket. Ta tag i det. Börja med att byta ut ordet dröm mot mål. För jag är säker på att du kommer dit en dag, och det borde du också vara.