De senaste dagarna har jag kastats mellan hopp och förtvivlan. Turbulent väder tvingar väderlekstjänsterna att ändra prognoser från en dag till en annan, ja, till och med under samma dag. När jag tar del av SMHI:s senaste prognos (14.02 på torsdagen) så är budet 18,1 millimeter regn under midsommaraftonen. Det är inte lite.
Men, om prognosen håller (vilket förmodligen inte är självklart) så ska det framför allt regna efter midnatt och fram tills sextiden på morgonen. Därefter kommer gluggen som ska rädda själva firandet på den rätta svenska nationaldagen, Midsommarafton.
Den gluggen lovar förvisso rätt mulet väder, men uppsprickande under eftermiddagen och tämligen varmt (20 grader och drygt det), men vid 21-tiden är det den inglasade altanen som gäller eftersom regnet ska återkomma.
Alltid något, ingen orsak att gå bananas och bryta ihop. Jag plockar fram mitt omtalade, hm, jämnmod. Lovar och försäkrar att detta dygn som på norra halvklotet är lika med den längsta dagen och den kortaste natten ska firas i glädjens och kärlekens tecken. Jag kysser himlen och dansar på moln.
Dans och dans, jag är kanske inte känd som den mest koordinerade och rytmiska dansören i Piteå, men gammal man gör så gott han kan även om han dansar fan så illa.
Däremot ser jag mig själv som en formidabel sångare och jag tänkte tipsa er som tar en liten till sillen om en riktig favorit till snapsvisa. Melodin är "Det var dans bort i vägen" och lyder som följer.
"Jag är getingen, färdknäppen, orren och göken.
Jag är tutingen, rackaren, järnet och kröken.
Knappen innanför västen är jag.
Jag är klämtaren, luringen, nubben och fjutten.
Jag är jamaren, rövaren, supen och hutten.
Ja, den godaste pärlan är jag."
Hörde jag en skål?
En bättre sångare är förstås Micke Holm. Hamnade på Acusticum i onsdags när han sjöng med Norrbottens Big Band. Jag är ingen älskare av storband, men den musikaliska kompetensen var hög. Konserten gästades också av bodensaren Stefan Gunnarsson, som lite överraskande drog Jimi Hendrix "Purple Haze". En psykedelisk rocklåt som av många ses som en kärleksflirt till LSD.
I en av verserna heter det "Purple haze all in my eyes/Don’t know if it’s day or night/You got me blowin’, blowin’ my mind/Is it tomorrow, or just the end of time?"
Hendrix sägs ha förnekat den kopplingen och vid något tillfälle hävdat att texten var inspirerad av en dröm han haft där han vandrade på havets botten. Så pass!
Glad Midsommar! Var snälla och ta hand om varandra.