Fredagsflätor och vuxen barnmusik
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När jag lämnar henne första dagen traskar hon omkring med nallebjörnstofflor på fötterna och frökens hand i ett stadigt grepp. De där skodonen är inte helt lättmanövrerade för en snubblig 80-centimetersmänniska.
En del av mig väntar på bakslaget. Tidigare i veckan pratade jag med en nordlig vän som alldeles nyss fått barn och hon uttryckte samma tankar som jag hade när Siri var ny i världen. Det här med att småvänta på det där jobbiga. När förlossningen gått bra. Amningen. Nätterna. Första tiden. Senare tiden. Ingen kolik, inga söndertrasade föräldrarelationer. Bara enkel, skimrande och ibland urblekt, noppig vardag. När bebismirakel kommer och allt bara flyter på. Ska man liksom inte få så man tiger någon gång?
Nåja. Kokerskan på Siris dagis frågar hur det känns när jag ska gå hem den där första lämningsdagen. Och från-hjärtat-ärligt svarar jag att det känns bra. Jag känner mig lätt om hjärtat och förväntansfullpirrig för hennes skull.
Pulsar hem i snöstorm. Plockar undan, utan att någon ministäderska plockar ut efteråt. Känner efter. Jo det är rätt skönt. Äter lunch, utan att någon vill ha mer mjölk eller sliter i tidningen. Känner efter. Jo det är rätt skönt.
Hämtar sedan hem en blodpuddig-bacon-sylt-och-fruktmätt dotter. Hittade henne i pysselrummet. Där satt hon i frökens knä med huvudet lutat mot hennes bröst och lyssnade på musik.
Givetvis har hon hittat ställets stereo, det är bland det första hon lokaliserar på nya platser. Hemma går nya favoriten "Vuxen barnmusik!", som för övrigt var grammisnominerad till "årets barnmusik" varm i cd:n. Kristofer Åström gör bland annat en fin insats i "Mod", med sköna marschtrummor. Patrik Arve och Ebbot Lundberg medverkar också på plattan som tar både musiken och de tänkta lyssnarna på allvar. Ett extra plus för det 70-talssvängande skivomslaget.
I går skakade min russinsnurra fredagsflätorna till Amy Winehouse. Nakna barnskuldror i blekt dagsljus mot låttexter om droger och rehabiliteringshem.
Den vanligaste åldern att börja på förskola är 18 månader. En undersökning från Statistiska centralbyrån visar att många föräldrar i efterhand önskar att barnen fått vara hemma längre innan dagisstart. Självklart finns det fakta som talar både för och mot. Bland annat har professor emeritus Bengt-Erik Andersson gjort en intressant undersökning som visar att 70 procent av dem som börjat på dagis före ett års ålder har en mycket positiv utveckling när det gäller skolbetyg, anpassning och social kompetens. Bara 38 procent av dem som varit hemma som små barn har haft motsvarande framgångar. Ergo: För de allra flesta barn är det bra att börja tidigt i barnomsorgen.
Kanske en sanning med modifikation. Men onekligen en tröst och det skulle behövas.
Den nya vardagen tar vid för Familjen AB. Ge oss trötta onsdagsmorgnar, dagishämtningar och jobbluncher. Ge oss helger med sparkturer, pulkapackar och simhallar. Tv-soffor och kompismiddagar. Vi är redo.