Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sex månader. Det är ingenting. Ett halvår, 180 dagar, 4 320 timmar, 259 200 minuter och alldeles för många sekunder för att jag ska orka räkna. Som en något förlängd middagsslummer, som att drunkna i någons ögon, som eftertexten till en oväntat bra film, som att dö en smula när allting exploderar, som det där ögonblicket när du inser att den där stora öringen har din fluga i munnen och som ...nej, sex månader är liiite längre. Men bara lite.<br /><br /><br /><br />Om mindre än sex månader inleds den viktigaste perioden (i sportens värld) sedan sommaren 2002. Fotbolls-VM! Men redan i dag är spänningen på topp. Grupperna ska lottas och experterna listar mardrömsmotståndare respektive drömmotståndare.<br /><br />Det vore kul med Brasilien, men oj så tufft. Så jag väljer värdlandet Tyskland i öppningsmatchen. Borde bli oavgjort. Från grupp två hoppas jag på Angola eller <br />Togo och från grupp fyra måste det bara bli Costa Rica.<br /><br />Visst, jag minns VM 1990 och skamliga 1-2. Minns till och med att den där costaricanen som sänkte oss hette Medford. Just därför vill jag ha Costa Rica och revansch.<br /><br /><br /><br />I morgon fyller min pappa 75 år. Det är han som är roten till mitt sportintresse. Han ville ha sällskap i tv-soffan när jag var liten och jag minns fortfarande när jag med trötta ögon såg Ove Kindvall sänka Frankrike i VM-kvalet (2-0). Tror det var 1969. Och apropå salige George Best, så såg jag när Manchester United knäckte Benfica i Europacupfinalen med 4-1.<br /><br />På läktaren vid Vassaraälven när Gällivare SK hade hemmamatcher var det farsan som bjöd på show. Han kommenterade matcherna, domarna och varenda händelse så att mina polarna vek sig av skratt. Själv skämdes jag lite, som barn brukar göra för sina lustiga föräldrar, men lite stolt var jag också.<br /><br />Det var nog bara GSK:s galna målvakt, Arne Rantapää, som kunde konkurrera med farsan i underhållningshänseende. Det var Arne som mitt under en seriematch knep ett misslyckat skott från en motståndare och skrek så att det ekade ända till Karhakkastorget att "Alla lösa skott går om" och rullade ut bollen till skytten som i ren häpnad sköt bollen 20 meter över.<br /><br />Det var då farsan skrek något om att det inte var jaktsäsong på änder.<br /><br /><br /><br />Men min passion kunde lika gärna ha blivit ishockey eller handboll. Gubben tog jämt med mig på matcher när MAIF spelade. Det var i ishallen jag såg en mycket ung Börje Salming ta sina första skär mot berömmelsen.<br /><br />Jag minns VM-matchen ( eller om det var EM) i handboll, tror det var mellan Östtyskland och Rumänien, som spelades i sporthallen i Malmberget. En av tränarna var enarmad. Krigsskada, sa farsan.<br /><br />Och i en parkerad bil i Nunisvaara lyssnade vi andäktigt på radioreferatet när Stellan Bengtsson blev världsmästare i pingis.<br /><br /><br /><br />Mmm, det är farsgubbens fel att idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet fick så stor plats i mitt hjärta. Jag brinner verkligen för fotboll och min största önskan är att Sverige vinner VM-guld i fotboll.<br /><br />Grattis pappa på 75 årsdagen, hoppas du är med då.
