Äntligen skulle alla kort på bordet och alla lösa trådar knytas samman. Bevis skulle läggas fram och någon, död eller levande, skulle knytas till mordet. Ett 34 år långt nationellt trauma skulle få sitt slut. Case closed.
Dagarna före spekulerades det i att mordvapnet var hittat. Ja, det fanns till och med folk som hävdade att så var fallet.
Och det talades om att dna kanske kunde knytas till en gärningsperson.
Vi var nog ganska många som väntade på trumpetfanfar när Palme-åklagaren Krister Petersson i direktsänd tv på onsdagsmorgonen skulle berätta att mordet på statsminister Olof Palme 1986 äntligen fått sin lösning.
Jag satt där med gapande mun och försökte värja mig mot det misstroende som långsamt växte fram. Vad fan är det som händer. En lång ringlande redogörelse som nästan aldrig tog slut, men inget mordvapen, inga handfasta bevis, bara en tunn kedja av indicier. Om ens det.
Trots det är Peterssons slutsats att mordet är uppklarat. Skandiamannen mördade Olof Palme.
Så kan det vara. Jag är till och med benägen att tro det. Det har jag gjort sedan jag för knappt två år sedan läste det långa reportaget om Skandiamannen i tidningen Filter. Här presenterades ett spännande pussel av journalisten Thomas Pettersson. Några månader senare kom hans bok "Den osannolika mördaren – Skandiamannen och mordet på Olof Palme".
Jag läste och häpnade över hur mycket som missats i Sveriges största mordutredning någonsin.
För så är det. Missarna och klantigheterna avlöste varandra under olyckan Hans Holmérs ledning. Med tanke på Skandiamannens förehavanden och märkliga beteende mordkvällen så borde han närmast självklart ha synats i sömmarna. Om så hade skett så hade han kanske kunnat knytas till mordet.
Istället avfärdades han eftersom Holmér ville jaga kurder.
Det pussel som åklagaren Krister Petersson lade fram i onsdags saknar således inte uppseendeväckande detaljer som är besvärande för Skandiamannen, som för övrigt tog sitt liv för 20 år sedan.
Bra pussel, visst, men det skulle aldrig räcka till en fällande dom. Det skulle förmodligen inte ens leda till åtal.
Om Skandiamannen däremot plockats in redan mordnatten så hade utgången kanske lett till en snabb lösning.
Men nu är läget ett annat och det där öppna såret fortsätter att blöda och alla privatspanare kan fortsätta fira julafton.
Sanningen får vi knappast veta och vad vi tror saknar i stort sett betydelse.