Det har blivit dags att kasta in handduken. Efter drygt tre år på OM (som nu har blivit UNG) är det dags för mig att gå vidare. Jag tänkte avsluta min tid här med att uppfylla en specifik läsares önskemål. Det kom in en insändare med önskemål om mer existentiella frågor och politik i våra texter. Läsaren var trött på modedravel och meningslösa krönikor.
Sveriges befolkning är experter på att klaga. Vi klagar på regeringen. Vi klagar på skolan. Vi klagar helt enkelt på allt som går att klaga på. Det finns så många som fokuserar på allt dåligt här i världen. Visst, allting är inte rosenrött, men samtidigt är väl inte meningen med livet att leta efter saker att klaga på? Själva klagandet i sig leder sällan till förändring och få åstadkommer någonting här i livet genom att låta bitterheten ta över. Att klaga är inte svårt, alla vet hur man gör.
Att göra någonting åt saken verkar vara desto svårare, men faktum är att det är enklare än man tror att påverka. Du kanske tycker att regeringen är knäpp - rösta i riksdagsvalet istället för att stanna hemma med motivationen "politik är ju tråkigt". Om du inte har röstat kan du inte klaga på Sveriges styre, du har ju valt att lämna beslutet åt andra. Du tycker att skolmaten smakar dåligt - lägg fram ett förslag till skolledningen där du presenterar ett ändringsförslag och ta upp frågan på andra ställen än bara i matsalen på lunchrasten.
Om du anser att ungdomsredaktionen skriver om oväsentliga saker är det väldigt lätt att skicka in ett förslag på intressanta politiska/existentiella ämnen eller helt enkelt lämna in en ansökan och skriva om det själv. Det finns ju faktiskt en plats som blir ledig nu. Läktarproffs finns det gott om, sådana som aldrig har försökt, men som vet precis hur alla andra ska göra. Istället för att klaga - gör någonting åt saken.
Med risk för att låta som en Oscar-vinnare tänkte jag nu tacka för mig. Jag skickar några extra kramar till alla som troget har läst mina texter och som givit mig feedback.
Utan läsare - ingen UNG-sida.