Sommaren har sköljt över Sverige och i och med detta nalkas festivalsommar riket runt. Festivaler i Luleå och Skellefteå kan stoltsera med dunderbokningar så som Veronica Maggio, Silvana Imam, Miriam Bryant, Erik Lundin, Markus Krunegård och luleåsonen Hurula, med mycket mera. I Piteå däremot, här visar sig utbudet bli mycket torrare i jämförelse med grannstädernas.
I och med detta vill jag ej tala illa om de bokningar Piteå Dansar och Ler gjort, utan tvärtemot vill jag hylla att de vågat satsa på lokala talanger såsom Josef Jawad och Spiritual Space. Men vill inte folk ha mer? Det finns en anledning till att exempelvis Trästocksfestivalen och Musikens Makt har fått så pass bra rykte och lockar besökare från hela landet. Man vågar satsa. Festivalerna har år efter år lyckats boka intressanta artister, med en tanke på att de flesta skall ha något att lyssna på. Man har därmed satsat på kvalité och bredd, och det är just bredden som PDOL och Kitteltältets utbud faller på. Kvalité erbjuds, ingen kan väl förneka att Movits! har en bred arsenal med publikfavoriter, inte heller att Einár är hiphop-Sveriges kanske just nu hetaste tillgång. Men det saknas mycket däremellan och för den som inte är särskilt intresserad av rap och äppelknyckarjazz blir det hela en aning tamt. Visserligen är det orättvist att jämföra PDOL med festivaler som kräver inträde, såsom Stadsfesten, men för en in just Musikens Makt och Trästocksfestivalen i diskussionen väcks genast en fråga, hur lyckas de?
Grannkommunerna har, om än även motvilligt vissa år, gått in med stora pengar i respektive festival, vilket har medfört att arrangörerna har haft möjlighet att genomföra lyckade festivaler. Piteå kommun har även de gett stora bidrag till PDOL, men frågan är om det är nog? Kommunen har genom åren bevisat att man egentligen inte bryr sig om musik som del av kulturen, trots att man skenheligt tjatar om att Piteå minsann är en musikstad. Ett exempel på detta är det tomrum i Piteås musikliv som uppstod efter Krokodils stängning, som lämnades orört alldeles för länge. Lösningen blev Kaleido, men det satt långt inne för våra kommunala representanter att skapa en scen för musiken i det kulturella allhuset. Kommunen har misskött sitt arbete med att stödja stadens kultur och utan ett seriöst finansiellt stöd till evenemang i allmänhet blir det svårt för stan att växa.
Musikutbudet på en festival är kanske inte det främsta beviset på hur kulturlivet i staden ser ut, men det ger en indikation kring ambitionen. Luleå och Skellefteå kommun har satsat seriöst på kulturen och lyckats. När skall Piteå kommun ta steget?
Oskar Sundström