Åren går och vi med dem. Tidigare i sommar tog vi snurrebåten och åkte till Svinöra för att köpa glass. Jag är mer eller mindre uppvuxen på den ön även om jag numera sällan besöker den. Trevligt är det i alla fall men det slog mig plötsligt att jag inte kände en enda person på bryggan. Det var mest unga barnfamiljer vid grillarna. Efter en stund hittade jag ändå ett par välbekanta ansikten och vi var rörande överens om det positiva med nya människor inom båtlivet. I onsdags träffade vi sedan på familjen Forsell på Trysunda. Det var deras första besök på Höga kusten och allt var nytt för dem. Jag säger bara grattis, ni har något härligt framför er.
En som seglat desto mer är Erik Nyström. 78 år och still going strong. Erik är i grunden Pitebo om än det var länge sedan han bodde här, men har seglat efter Norrlandskusten mer än de flesta. För några år sedan skrev han en hamnbok över sträckan som redan blivit en klassiker. Nu är även han på Trysunda för femtioelfte gången och vi får en trevlig afton i sittbrunnen fylld av anekdoter från svunna tider. 1958 var Erik med och bildade Piteå segelsällskap. Inte många från den generationen som fortfarande seglar omkring i dag. När vi avslutar kvällen säger Erik som vanligt att det nog är sista gången han seglar så här långt. Fast det tror vi inte på den här gången heller.
Men jag blev inspirerad och har därför bildat mitt eget sällskap, Mosesholmen Yacht Club. Än så länge är jag enda medlemmen men på lördag skall det bli ändring på det när den första regattan går av stapeln på Haraholmsfjärden. Tävlingen är bara öppen för MYC:are och enda sättet att bli medlem är att anmäla sig till racet. Kan bli hur kul som helst med kanske tio båtar på startlinjen. Bara jag fått ordning på foten till dess. Seglar aldrig barfota, det är amatörmässigt och rent dumt när däcket kryllar av tampar, block och annat man kan bryta av sig tårna på. Men skorna måste ju av någon gång och härom kvällen när förpiken skulle besökas bar det sig inte bättre än att jag sparkade in i något. Satan vad ont det tog. Blev ett tufft sista dygn på havet innan vi var hemma. Gårdagen tillbringades på sjukan men inget var brutet, så nog skall vi väl se att det lagar till sig, som Kalixborna säger.
Ohoj!