Jag låg vaken i min säng med en sovande pojkvän bredvid, jag kunde inte släppa tankarna.
Det är bara en film, påhittad för att underhålla. Många sagor finns för att underhålla, men även lära – alla sagor byggs inte på enbart lögner, eller det finare ordet, påhittade ting.
Interstellar gav mig många funderingar vilket underhöll mig, vad är egentligen grejen med universumet och livet? Sen då? En del tror på Guds skapande, andra på vetenskapen och resten har andra idéer eller så har dem inte bestämt sig än.
Under vår svenskalektion fick vi uppgiften att läsa om hur Gud skapade jorden på sju dagar. Jag och mina klasskompisar diskuterade vidare om hur vi själva tror att jorden skapades, även livet efter döden. Visserligen var vi inne på samma spår – ingen trodde riktigt på Guds sju dagars-process, men utöver det strävade vi åt olika håll.
Interstellar handlade egentligen inte om skapelsen, istället om jordens undergång och andra planeter att bo på. En science-fiction blandad äventyrsfilm som fick mig att grina tre gånger och fick mig att känna mig mäktig för att jag är en människa.
Den tre timmar långa filmen nämnde högre makter, en femdimension om spöken från framtiden. Jag vill hålla med om det, livet kan inte vara slut när vi dör. Att vi blir andar som rör oss fritt i tid och rum låter inte helt osannolikt. Varför hade vi annars haft medier?
Program som Det okända är ett bevis på hur vissa av oss människor stannar kvar då vi dött, innan vi släpper taget som andar. Sen står det rätt öppet för mig, vad händer efter det så kallade ljuset?
Jag tycker att det är ett rätt viktigt ämne att dra upp till ytan, kanske lite kusligt, för det är faktiskt en själv som någon gång ska iväg på resan mot… Himlen? Ett annat klot? Var vi än hamnar, så är det rätt spännande att dela varandras idéer och spinna vidare på tankar och gissningar.
Nu skakar säkert många av er på huvudet, medan vissa blundar eller till och med nickar – alla vill inte tänka på vad som händer efter döden eller på att andar, så kallade spöken, kanske finns. Kanske skakar ni på huvudet för att ni inte håller med mig, men det är också något som gör det till ett ämne i sig – ingen vet och alla tror olika.
En oändlig rymd med svarta hål och flertals planeter att utforska, här hamnar vi i Interstellar återigen. Universumet, planeterna och stjärnorna har kanske större påverkan på oss än vad vi tror, den påverkan kan vi säkert själv styra så vi i sin tur, är någon typ av Gud över våra egna liv.
Jag lämnar sammanfattningen öppen, än kan jag inte fastställa mina åsikter – detta är bara mina funderingar, realistiska eller inte. Om 10 år har jag mycket möjligt helt andra eller mer utvecklade tankar, och om 20 år kanske vi har svaret? Jag är trots allt bara en alldeles för nyfiken tonårstjej, som inte kan låta bli att nosa på det som än är osett, eller hålla sig vaken och tänka på natten.