I början av sommaren satt jag med blåstället på i bilen för att åka ut och fixa i ordning motorbåten Doggen. Telefonen ringer och jag får veta att farsan är på väg bort mot horisonten. Istället för sjösättning blev det en sista lång natt vid hans sida innan ljuset blåstes ut. Vi sa väl aldrig riktig hej då, men jag var där och det blir sällan som på film.
Morgonen efter rodde jag hem till holmen och ser då en ensam örn sväva över fjärden. Nu tror jag ju inte på sånt där, men symboliken kändes fin. När jag häromdagen sent omsider fick Doggen i sjön och – i kraft av båtens ringa djupgående via Bondökanalen – tuffade hemåt, hände däremot något märkligt. Genade som vanligt innanför Medgrundet och utanför Tjuren, spanade bakåt efter de naturliga enslinjerna jag fick lära mig av farsan som liten. Det vill säga långt innan GPS och plotter var allmängods och sjökorten var gjorda av papper och inte av ettor och nollor. På yttersta stenen satt där en örn och tittade på mig och båten när vi passerade. Samma örn som i våras? Kanske, ingen aning. Men visst gick tankarna till farsan.
Nä, som sagt spöken, andar och gudar är jag skeptisk till även om jag spottar tre gånger efter den svarta katten, alltid häller en droppe i havet inför årets första segling samt naturligtvis aldrig skålar glas mot glas. Vid det sistnämnda dör nämligen en sjöman och det kan ju för tusan vara jag! Fast jag älskar myter och vandringssägner. Eller rättare sagt att få krossa dem.
Ni vet det här jiddret i fikarummet om att snön blir tyngre när det töar, att USA har 52 delstater eller att tio minusgrader är kallare i Skåne än i Norrbotten. Hört det någon gång? Däremot är det absolut förbjudet att vissla ombord på Feelgood, Doggen eller någon annan av våra båtar. Sjunga både högljutt och falskt är helt ok, men visslar någon åker de överbord, får en smäll eller åtminstone en tillrättavisning.
Varför det då? Jo, det har alltid varit så och blistrar du visslar du på storm. Det vill vi inte ha! Tyvärr verkar någon legat och tjuvvisslat i kojen sista veckan. För nu är seglatsen över, jobbet kallar och höststormarna närmar sig (även om de också är en myt).
Fast trots allt, in't var den här sommaren så odum.
Ohoj!