Corona, corona, corona, ja, jag vet att covid-19 formellt är det riktiga, men jag håller mig till corona. Sitter betydligt bättre i munnen, men förstås inte i hals och lungor.
Det kan kännas som att viruset upptar en stor del av allas vår tid just nu. Det gastkramar och överfaller oss i nästan alla sammanhang, men när jag sitter på Högberget i Jävre är det helt andra känslor och tankar som omfamnar mig när jag ser nässelfjärilen fladdra i solgasset. Det är tisdag och utan tvekan årets bästa dag.
Edith Södergran gestaltade det så här.
"Dagen svalnar mot kvällen. Drick värmen ur min hand. Min hand har samma blod som våren."
Mm, det är våren som omfamnar mitt sotiga bröst. Snön tinar bort och ger löften om grönska och bättre tider. Visst skaver det lite när jag ser att älgkalven som ensam rumstrerade på tomten i senhöstas har käkat upp mina pyttiga äppelträd, men vad göra annat än att rycka på axlarna.
Som halvtidspensionär har helt nya vyer öppnat sig. Tiden räcker till och stressmolnen i magen har börjat skingra sig. Känner mig ödmjuk när jag sitter med kaffekoppen på läsidan och ser yrvakna flugor surra omkring.
Snön tinar så att det nästan syns med blotta ögat och fram växer en tjock isskorpa. Ett resultat av den märkliga vintern med återkommande regn och kyla på det. Men även isen har sitt bäst före datum.
En vårlig känsla är att storstäda bilen och byta till sommardäck. Firar det med en ny Magnum med krämig salted caramel och glazed almonds. Smakar ljuvligt.
Skådar fåglarna som den senaste tiden huserat på ängarna norr om Öjebyn. En stor flock med skräniga svanar och gäss. Några tranor som värdigt kliver omkring, de tidiga tofsviporna och det riktiga löftet om varmare tider, storspoven. Den fågelns skriande melodi ser jag som vårens signatur.
På hundpromenad på Gläntan möter jag en man med kamera. Han fotar de sista isresterna. En malmfälting som säger att han älskar Gläntan mer än allt.
Jag kan förstå honom. När vi som barn om sommaren for ner från stan vid fjället till Pite havsbad så var det en annan och löftesrikare värld. Rivieran!
Hur det blir till hösten med resan till Frankrike återstår att se. Regerar kung Corona även då?
I stan sopar maskinerna upp de enorma mängder sand som lagts ut denna halkiga vinter. Det är onekligen också ett vårtecken gott som något.
Hur det blir med en kall på någon uteservering får väl tiden utvisa, men jag sjunger en lovsång till våren.