De första drygt fyrtio åren av livet var björnar något man förknippade med fjällvärlden och djurparkerna. I dag finns de in på knuten hos många i den södra länsdelen. Björnfrossa eller ej. Nej, jag vet inte…
Tiden rinner iväg och jag vet inte exakt om det var tio eller femton år sedan PT-krönikören och min tidigare mittfältskompis från fotbollstiden i Piteå IF, Ove ”Boven” Lundmark, gjorde en eskimåsväng i fjärden utanför sommarstugan. Sedan paddlade han kanoten iland och utbrast;
”Har ni sett björn?”
”Björn Nyström, min kusin, undrade jag”
”Nej, björnen. Han har setts på Haraholmens udde och har säkert varit över här också”, sa Ove.
Jag tänkte inte mer på det, men ett par veckor senare hade båda stuggrannarna sett en hög björnspillning på udden som vetter mot Renöhamn.
Den ene stuggrannen hade varje sommar haft för vana att besöka en av grannöarna här i skärgården för att plocka bär. Den ön nyttjades även flitigt av jägarna under älgjakten när det begav sig.
I dag plockar grannen inga bär just där och jägarna har knappt stött på en älg där heller senaste åren. ”Björnrivna träd överallt”, skrockade grannen.
Det här med att man ser björnar överallt skrattade min pappa åt när det kom på tal förr i tiden. Ett beprövat knep för alla som vill ha hjortronmyrarna för sig själva, menade han.
Men nu vet vi bättre. Samma år som björnen siktats på Haraholmens udde var det en som filmades av polisen på E4 utanför Havsbadet. Och björn siktades även vid skogsgläntan vid Grisberget utanför ridstallet i Piteå, nedanför Strömlida. Och ni minns väl bamsen som filmades simmandes någonstans mellan Fårön och Borgarudden?
Torsdag kväll kom beskedet att en björn varit inne i en fårhage och dödat ett av djuren. Och detta mitt bland alla hästgårdar i Höglandsnäs.
Nu sägs det att det köttätande björnen knappast anfaller de stora hästarna, men minnet är i så fall kort. För några år sedan upptäckte man en häst som fått hela ena rumpan uppriven på andra sidan sta'n. ”Björnriven”, konstaterade veterinären. Hästägaren tog saken i egna händer. Hen kastade in några stekar i hagen varpå en stor björn dök upp några nätter senare…
Jag lägger inte in några värderingar kring om det ska skjutas fler björnar eller inte. Men helt klart är att vi i Fyrkanten i sinom tid kanske står inför ett liknande problem som det i Indien där krockar mellan människan och utrotningshotade tigrar och elefanter med dödlig utgång är vanlig.
Björnen måste ju få vara en del i den svenska naturen, men när vi har dem in på knuten i förhållandevis tätbebyggda områden blir det problem.
När jag släpar ris och sly genom skogen på ön i ett eget kapitel av Viktresan känns det ofta som att man är iakttagen. För någon morgon sedan hoppade två harar fram och höll på att skrämma livet ur mig intill en rishög. Och här ute, bara några kilometer från stan, finns allt. Björnar, mårdar, hermeliner, rådjur, älg, örn, uggla, falk, duvhök, ja det mesta.
Hur som helst hoppas jag slippa stöta på en bamse när riset ska bäras ut på den udde där björnspillningen en gång skådades. Då skiter jag nog ned mig.