Winter is coming! Så är det, men inte som det olycksbådande omen det var i tv-serien "Game of Thrones". Där är det över och jag är nog inte ensam om att tycka att den sista säsongen inte riktigt infriade förväntningarna. Inte bra nog helt enkelt.
Så är det med väldigt många tv-serier. Det börjar bra den första säsongen och tittarna flockas. Därmed finns det slantar att tjäna och bolagen matar på med säsong efter säsong. Det kan hålla några säsonger, men gradvis brukar det bli sämre och ihåligare.
Jag törs hävda att ytterst få säsonger håller för sju säsonger eller mer. Ska jag nämna en som höll hela vägen i mål så får det bli "Breaking bad". Spännande och fullkomligt galet in i det sista.
Däremot trodde jag inte på spin-off-serien "Better call Saul" och ratade den inledningsvis. När jag väl började titta på den så insåg jag att den visst höll måttet, men på ett helt annat sätt än "Breaking bad". Längtar till nästa säsong.
En av de bästa tv-serier jag sett är första säsongen av "Mindhunter" som utspelar sig på 70-talet. Andlöst spännande om FBI:s profilering av seriemördare och trots ämnet, inte särskilt blodtörstigt. Nu har säsong två landat och efter tre sedda avsnitt kan jag konstatera att det fortfarande lyser guldstjärnor över den.
Svenskt, då? Ja, men "Gösta" av Lukas Moodyson. Väldigt udda, absolut, men just därför ett ljus i mörkret och visst fick Gösta nog av all dumsnällhet till slut.
Värre är läget för "Handmaid's Tale". Det började så bra, men den tredje säsongen har varit så frustrerande att jag fått utslag och nära nog narkolepsi. Stundtals har det känts som att betrakta en nymålad vägg som torkar. Berättartempo i snigelfart och obegripligt utdragna scener. Vissa avsnitt har varit en pina att se och när det gäller alla långa närbildsscener på huvudrollsinnehavaren Elisabeth Moss så är jag numera bekant med varenda pormask i hennes ansikte. Nej, säsong tre har varit blodfattig och händelselös, om än det tog sig något i de sista avsnitten.
Ja, precis, det kommer en fjärde säsong och jag kan bara be till gud att Gilead går under en gång för alla.
Numera är tv-serier en så stor industri att det är omöjligt att ta del av mer än en bråkdel. Tack och lov får jag nog tillägga. Desto roligare att gå på bio och växla över till Tarantinos nya film som klockar in på två timmar och 41 minuter.
Mycket det, men "Once upon a time in Hollywood" är en underhållande skröna. Inte Tarantinos bästa, men bra nog.