Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sonen frågar om jag skulle döda en kattunge om jag fick en resa till Thailand. Jag svarar bestämt "nej". När samma fråga ställdes i skolan i något slags moralfilosofiskt resonemang svarade tydligen de flesta i klassen "ja".<br /><br />"Jag vill inte förstöra min karma", förtydligar jag som förklaring till mitt nekande svar.<br /><br />"Va, tror du på karma. Du är väl inte religiös", säger sonen frågande.<br /><br />För mig har karma ingenting med religion att göra. Det handlar bara om att hålla mitt sjudande inre i balans. Om att inte befläcka min själ och begå dåliga handlingar, vilket tyvärr händer, eller sälja ut min integritet och trovärdighet.<br /><br />"Ja, du har ju inte lyckats så bra", muttrar sonen.<br /><br />Nå ja, det är aldrig försent att försöka.<br /><br /><br /><br />Att förstå vad karma är eller karma-vipaka som det heter på sanskrit är komplicerat, men förenklat kan vi kalla det läran om moralisk orsak (karma) och verkan (vipaka). Inom buddhismen är karma inte handlingen som sådan, utan avsikten bakom handlingen. Det är här vi kommer till den stackars kattungen.<br /><br />Jag kan mycket väl tänka mig att döda en kattunge om det finns någon mening med det, men aldrig för egen njutning och helst inte för egen vinning. Alltså avstår jag Thailandsresan, om än det kan vara frestande att dränka katten.<br /><br />Mitt problem är att jag skulle må dåligt av den handlingen och det skulle sannolikt få konsekvenser under solen i Phuket.<br /><br />Nu är det ju jävligt enkelt att vara moraliskt rättrådig i teorin och jag har ingen tanke på att fördöma den som ger sig på kattungen för den där resan. Varje individ bär sin egen börda. Och hur rättrådiga vi än vill vara, så är trots allt ont och gott något relativt.<br /><br /><br /><br />Men låt oss glömma kattungen. Vad blir nästa steg? Du får en mille om du slår ihjäl en uteliggare, du får hundra mille om du dödar ett barn? I det läget hinner moralen ikapp de flesta av oss och vi värjer oss och utropar "aldrig".<br /><br />Med andra ord, det är nog lika bra att avstå den där Thailandsresan.<br /><br /><br /><br />Å andra sidan, i en tid då snart sagt allt är till salu och moral är något som låter som ett kristdemokratiskt påhitt är det inte så lätt att vårda sin karma. Men tro mig, det är värt ett försök och en utmärkt tankefigur att reparera sådant som gått i kras med. Om inte, kan jag citera Caj Karlsson i hans nya sång "Resan når sitt slut":<br /><br />"Likt tiden som har flytt<br /><br />likt solen som går ner<br /><br />har jag förlorat slaget om min egen verklighet".<br /><br />Bra låt för övrigt. Caj låter lite som Magnus Lindberg.<br /><br /><br /><br />Karma är en tilltalande tanke. Särskilt för en som inte lagt sitt liv i någon guds namn. Det tvingar dig att ta ansvar för dina egna handlingar. Att bygga en framkomlig väg i ett annars sargat landskap utan någon föreställning om evigt liv och frälsning att luta sig mot.<br /><br />För mig är inte livet meningslöst utan tro. Inte någon arvsynd som ska genomlidas. Det enda problemet är möjligen att man som medborgare är så insyltad i en massa måsten för att kunna leva ut den där friheten i vid öringsälven i naturen.<br /><br />Instant karma som John Lennon sjöng.
