Jag är av uppfattningen att utomjordiskt liv faktiskt existerar. Använder man förnuftet vi blivit berikade med kan man ju inte annat än anta att ett oändligt universum faktiskt rimligt sett inte bara kan innehålla en enda livskälla. Kanske är det på grund av detta som jag brukar titta upp mot stjärnorna ganska ofta, och det var för några månader det slog mig att någon kanske tittar tillbaka på mig – på oss. Det var ungefär då som jag började undra vad utomjordingar skulle se om de studerade oss så som vi människor studerar icke-mänskliga arter. Och det var väl i cirka samma veva som jag kom fram till att vad de ser är typ den dummaste arten i världshistorien.
De ser död i alla dess former. Varelser som sakta men idogt utplånar den planet de lever av. Som, trots vetskapen om att planeten kanske inte kommer finnas till framtida generationers förfogande ändå dödar den, varje timme av varje dag. Som uppenbarligen endast lever för egen vinning och vars egoism är det enda som går att hitta bakom skygglapparna. På en sida av klotet ser de människor som inte har nog med föda – ett av artens absoluta grundbehov – att ens överleva, medan kolossala mängder mat slängs på andra sidan. Vid ena änden av ett hav råder en ständig kamp för knapp överlevnad, i andra änden lyx och överflöd. De ser också ett globalt, ekonomiskt system som gynnar endast en liten majoritet av befolkningen.
Utomjordingarna ser en art som sätter största vikt vid metallcirklar och pappersbitar. Människolivet cirkulerar kring dem, hen krigar över dem, dödar för dem. Mängden metall och papper värderas på bekostnad av själva välbefinnandet, ibland själva livet, och hela tiden är det de som sätter käppar i hjulet för drömmarna, framtidsplanerna, nöjena. De ser varelser som helt frivilligt sätter pinnar mellan läpparna som för varje bloss gör andningsorganen svagare, dödar dem lite, lite grann för varje gång. Samma varelser som häller i sig allt för stora mängder farliga drycker som inte bara kan förändra personligheten helt, det som gör individen till individen, men som också kan få konsekvenser för hälsan.
Genom sina (förmodar jag) gigantiska stjärnkikare kan de se människor som hatar andra människor på grund av vilka de älskar. På grund av vilken färg de har på huden, vilken övermäktig kraft de väljer att tro på, vilken bakgrund de har. Utomjordingarna får bevittna en värld där man behandlas olika beroende på det organ man har mellan det som kallas ben. Allt detta trots att alla människors arvsmassa till 99,9 % ser likadana ut.
Och vi må vara en älskande och högintellektuell art som åstadkommit mycket, och det ser säkert utomjordingarna också, men det går endast att konstatera att människans konstruktion ännu inte är helt vattentät – vi får helt enkelt vänta på evolutionen.