I våras gick jag ut mitt sista år på gymnasiet och tog äntligen studenten, vilket var mycket skönt men samtidigt väldigt skräckinjagande. Man var nu vuxen och menad att ha en plan för resten av sitt liv, vilket jag verkligen inte hade.
Fråga någon som känt mig i minst tio minuter och de skulle säga att jag är en definitiv tidsoptimist. Jag skjuter upp det mesta, inklusive denna krönika, till sista sekund och spenderar i första hand min tid på att göra roligare saker. Jag lever i nuet och tar hand om konsekvenserna senare. Denna livsstil har sina för- och nackdelar.
Vissa lever i det förflutna, tänker tillbaka på minnen och missar att skaffa nya upplevelser. Visst var det där skämtet som din kompis berättade bland det roligaste du hört? Inget annat skämt kommer någonsin vara lika bra. Visst är det trevligt att besöka London men inget mäter sig mot New York. Lyssna inte på TV-reklamerna för banker och nätbutiker, sluta jämföra!
Andra oroar sig för framtiden så de glömmer att det finns ett nu, det kan vara kortvarigt som att man missar att ha kul under en utekväll för att man inte bokade skjuts hem innan, eller under en längre tid då man inte tar vara på sommarlovet för att man gruvar sig inför skolstarten.
Jag tycker om att koncentrera mig på vad som händer just nu eftersom det är enklare att ta itu med saker när man bara har att göra med en i taget, samtidigt har man också lättare att njuta av ögonblicket istället för att oroa sig för vad som kommer hända sedan.
Jag kan ibland leva i dåtid och ibland oroa mig inför vad som kommer hända, längtar tillbaka till bättre tider eller planerar onödigt långt och detaljerat. Just därför tror jag att man måste ha lite av varje för att klara sig genom vardagen, både fysiskt och mentalt. Jag är såklart ingen certifierad livscoach och mitt sätt att leva kanske inte funkar för alla, men jag tror att vi alla kunde dra nytta av att chilla lite och bara finnas i stunden. Lev idag för man vet aldrig om det kommer ett imorgon.
Fanny Lindström