Det sprids snabbt, maktspråket. När en svenne förr i världen fick sig av sleven var det nog främst politiker som slängde sig med komplicerat språkbruk och överdriven tonvikt på förvirrande nonsens för att klara sig undan ansvar. Sedan har det spridits i rasande takt genom samhällsleden. Jag själv stöter främst på detta språk i intervjuer, där det numera är så vanligt att det blivit regel.
Näringslivet förefaller i dag smockfullt med överspända människor som pratar som om de ägnat alla veckans nätter åt att recitera managementlitteratur från Handels. De som pratar affäriska tror säkert att det låter fränt och initierat när de slänger sig med diverse uttryck om "långsiktiga målbilder" och om hur de "jobbar vidare med att utveckla affären" och sådant. Det gör det inte. Det låter fånigt, men av någon anledning brukar eventuella frågor bara ge dessa låtsassnobbar vatten på kvarnen. Ju mer man frågar om deras affärssnack, desto värre blir snacket.
På kommunen och regionen är det istället byråkratiska som gäller. Här pratar man som att man fått en sorglig häxblandning av facktermer och juridik från någon utbildning i offentlig förvaltning nedkörd i halsen. Sedan sipprar detta språk ut från kommunkontoret, rakt ut i blodet på en intet ont anande befolkning som inte gjort något för att förtjäna straffet i att tvingas lyssna på sådant pretentiöst dravel. Så tvingas alltså hederliga kommunmedborgare med sunda språkvanor att navigera detta nonsens, bara för att några förvaltningschefer och diverse tjänstemän inte längre kan formulera en läsbar tanke på vanlig svenska.
Språket förändras och en ständigt mer utpräglad branschsvenska gör att språket blir allt mer specialiserat. På arbetsplatser och utbildningar blir fackspråket ett sätt att kommunicera, men det blir också ett sätt att markera skillnader på folk och folk. Kanske är det därför jag föraktar detta språkbruk så mycket när det används utanför de mötesrum där det hör hemma. Det är ett sätt att projicera makt, att få människor att känna sig dumma.
Hur diverse kommunchefer, tjänstemän och affärsfolk vill prata sinsemellan måste vara upp till dem. Fick jag ge ett gott råd skulle det dock vara detta: om ni vill nå ut till folk, prata då så att folk förstår. Mina läsare ska inte behöva få ert pretentiösa maktspråk serverat till frukost.