Nu har jag bott här i ungefär fyra månader, oj... har det verkligen redan gått fyra månader. Jag har utan att själv märka det vant mig vid hur allt funkar och att det är här jag bor, det har blivit min vardag.
Inte så konstigt kan man tycka men ändå inte något jag reflekterat över innan jag började planera att åka tillbaka igen.
På något sätt är det som att återvända till en till en vän man glidit ifrån eller en gammal partner. Det är samma frågor och man undrar vad hände efter man for, om det kommer kännas likadant igen och var det rätt att det tog slut.
Det är klart man förändras lite utan att märka det. Jag kommer hem med nya erfarenheter och nya tankar som jag förmodligen kommer märka av när jag är i en gammal miljö.
Speciellt när jag träffar vänner som bara kände mig innan jag åkte till Bryssel.
Det är spännande att tänka på hur annorlunda allt hade kunnat vara, jag hade kunnat komma hem från ett annat ställe, varit kvar hela tiden eller kanske firat jul någon annanstans.
Då hade jag hade sett andra saker och säkert kommit till andra insikter om livet. Ja, det är spännande hur det kan bli.
Hur kommer det kännas att vandra ner för Piteås gator igen, som att jag aldrig åkt? Som att allt är mindre? Eller kommer det bara kännas som det brukar.
Jag har svårt att föreställa mig hur det ska bli men jag ser fram emot det väldigt mycket.
Fast just nu kan jag mest tänka på hur fantastiskt det ska bli att träffa min familj och gamla vänner igen. Jag hade nog inte fullt förstått hur det skulle kännas att vara utan dem när jag åkte men det blir minst sagt ett kärt återseende.
Det ska bli så trevligt att komma hem med resväskan full med julklappar och träffa alla som jag längtat efter.
En bättre julklapp kan jag i alla fall inte tänka mig. Hoppas att ni som läser får en lika fin jul som jag kommer få och så hörs vi nästa år!