Att förvandlas till trapper
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I en månad slipper jag kravet på daglig tvagning och att ständigt vara luktfri. En härligt befriande känsla som inte bara gör gott för mig utan också min hud som äntligen får återhämta sig efter drygt 300 dagar av daglig inpackning med tvål och shampoo. Men visst finns möjligheten till bad. Förutom att doppa sig i älven, vilket inte alltid är det lättaste för en badkruka, finns på stugan en grön båt-badbalja av större format som jag snott av mitt barnbarn och som fungerar utmärkt som badkar. Och vilket badrum stugan är utrustat med. När jag sitter där i badbaljan ute på udden med endast himlen som tak, omgärdad av vatten och mäktiga fjäll brukar jag tänka: det här badrummet hade varken Timell eller Ernst kunnat bygga.
Den totala omvandlingen från stressig nutidsmänniska till trapper brukar infalla efter några dagar. Det märks allra mest genom att man plötsligt är helt ointresserade av tiden. Ja, förutom huggtiderna, vill säga. I övrigt är det kroppen och dess behov som styr, och fisket förstås. Eftersom fisket är koncentrerat till natten så infaller till exempel middagarna vid 22-tiden och sen brukar det bli en macka och en pilsner vid sex-tiden på morgonen innan det är dags att krypa i säng. I övrigt sover jag när tröttheten faller på, äter när hungern kommer, dricker när jag har lust och gör ingenting med tvång. Ett underbart liv där uttrycket carpe diem styr allt handlande.
En annan märkbar förändring i omvandlingen till trapper är att klädbytena tenderar att bli allt mer sällsynta. Det här med dagliga byten av underkläder är inte alls så viktigt. Att undertröjan luktar svett gör inte heller så mycket. På något konstigt sätt är det precis som att luktsinnet anpassar sig och odören från kompisarna faktiskt känns helt okay, eller rättare sagt helt naturligt.
Jag njuter även stort av alla dessa små rutiner som krävs för att hålla igång ett hushåll utan moderniteter. Den dagliga promenaden ned till bryggan för att fylla på dricks- och diskvattnet. Att göra upp eld i öppna spisen. Att värma vatten i den vedeldade kopparkitteln. Ja, till och med att diska och städa är njutbart när man får göra det i sin egen takt.
Även om jag trivs mycket bra med att vara ensam i stugan, så skulle det i längden bli långtråkigt om man inte då och då fick besök av kompisarna. Det är vid dessa besök som fiskeaktiviteterna brukar gå ned något. De heta diskussionerna, de råa skämten och framför allt den härliga samvaron med ens bästa vänner känns i det läget helt enkelt viktigare än jakten på storöringen.
Vän av ordning kanske undrar vad det här är för fiskekrönika. Nästan inte ett ord om fiske. Men för mig är allt det här en viktig del av sportfisket. Under en stor del av mitt liv var det endast fisket som var viktigt. Jag hade varken tid att äta eller dricka och inte heller att umgås. Det enda det handlade om var att fiska, så länge och så mycket som möjligt. De tiderna är dock förbi. Jag har insett att sportfisket är en helhet, där allt från god mat till gott umgänge är viktiga ingredienser för att min fisketur ska bli lyckad och för att jag ska må riktigt bra - för visst är det vad fiske i slutändan handlar om.
Skitfiske på er.