Alla ska ha bonus - inte bara chefen
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag inbillar mig att väldigt många svarar "ja" på en eller flera av frågorna. Vi är nog rätt plikttrogna och flitiga i gemen vi svenskar, trots att hetsarna gärna framställer oss som bortklemade fuskare som sjukskriver oss i tid och otid. (Samtidigt visar färsk statistik att 8 av 10 går till jobbet trots att de är förkylda).
Nej, jag törs slå fast att de flesta av oss gör en fullt godkänd insats på jobbet, trots halvtaskiga löner och få förmåner. Jag är tämligen övertygad om att de flesta av oss ibland är helt utsjasade och förbi av trötthet när arbetsdagen är till ända. Vi har gjort vårt yttersta, vad man kan begära.
Jag minns när jag var ung och jobbade i affär som tillhörde en stor butikskedja. Det var i slutet av 70-talet och trendigt med tidstudiemän. En sällsynt impopulär yrkesgrupp som parasiterade på andras arbete. Hur som helst kom det en snubbe som sprang omkring med klocka och antecknade i stort sett varenda moment under en arbetsdag. Han skulle göra oss effektivare, men vi förstod aldrig hur. Det gjorde nog inte han heller och de förslag som han så småningom kom med var det ingen, inte ens chefen, som fäste något avseende vid. Vi jobbade helt enkelt för fullt redan.
Jag är medveten om att dessa parasiter hade större framgång i andra redan hårt stressade branscher med ackord som morot. Det är för övrigt fullt troligt, om du frågar mig, att parasiternas press är en förklaring till att folk slets ut, gick in i väggen och blev sjuka.
Men det var om ditt värde på arbetsplatsen jag tänkte skriva. Nu i dessa tider då Maud Olofsson, (är hon moderat, tanten?), antyder att det kanske är dags att återinföra bonus i de statliga bolagen. Jubla inte för tidigt nu, det är ju cheferna som ska ha bonus.
Samtidigt läser jag att Clas Bergström, som är professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg, hyllar bonusar till chefer. Det är bra för företagen, hävdar han. Och aktieägarna!
Jag har inget emot morötter i form av bonus, men jag har aldrig förstått varför det i så fall bara är cheferna som ska smörjas. Den enklaste metoden för att höja lönsamheten är nämligen att sparka ut folk i kylan. Att tvinga färre händer att göra samma jobb.
Vad det innebär förstår till och med ett dagisbarn. De anställda som är kvar måste jobba ännu hårdare och verkligen visa att de gör nytta. Har du tur får du en julklapp samtidigt som chefen solar sig i glansen och inkasserar x antal miljoner för sitt formidabla sparprogram.
Min absoluta åsikt är att alla i ett företag ska dela på eventuell bonus. Tillsammans faller vi, tillsammans segrar vi. Det är det oslagbara konceptet. Chefen har ju i alla fall mycket högre lön än dig. Skillnaden kan vara obscent stor.
Det är alltid intressant att höra direktörer motivera varför just de är värda bonus och optioner. Varför just de är värda mycket mer än alla andra. Varför just de ska ha. De som saknar sjukdomsinsikt kan vi lämna därhän, men i ögonen på dem som insett sakernas förhållande lyser lögnen skamset.