Storebror ser dig och om han inte gör det tar han hjälp av en trojan. Den första april började den nya lagstiftningen gälla. Lag som tillåter staten att installera trojaner i våra mobiler och datorer. Dygnet runt kan staten följa dig och samla in information om ditt görande och låtande.
Visst, så klart, det försäkrades att den personliga integriteten var skyddad när riksdagen med stor majoritet (bara vänsterpartiet röstade nej) klubbade igenom den nya lagen.
En storebror-ser-dig-lag av aldrig skådat slag. Ett möjligt intrång i varje människas privatliv.
Men vänta nu, varje människa? Precis, bara personer som är misstänkta för eller kan tänkas begå allvarliga brott ska övervakas på detta exceptionella sätt.
So what, tänker kanske vän av lag och ordning. Den som inte har något att dölja, har heller inget att frukta.
Jag tycker att det är ett tveksamt argument som ständigt används när staten vill övervaka sina medborgare.
Det är som att hävda att man inte behöver yttrandefrihet för att man inte har något vettigt att säga.
Men, som sagt, trojanerna ska användas för att komma åt grov brottslighet. Brott som ingen vettig människa försvarar. Den som övervakas ska således betraktas som en person polisen har anledning att avslöja. Men det är inte bara den eventuella brottsligheten som avslöjas. Statens trojaner avslöjar alla kontakter, exempelvis med advokaten, och alla förehavanden som inte faller under brottsbalken, men som kanske är privata och hemliga av olika skäl.
Och kan man verkligen vara säker på att lagstiftningen nöjer sig med grova brottslingar?
Kanske, men när datalagringen av samma skäl infördes för några år sedan, så dröjde det inte så länge innan jakten på fildelare var i gång.
Man kan ha olika åsikter om fildelning och huruvida det ska räknas som ett grovt brott, men något hot mot samhället är det knappast.
Förövrigt tycks inte fildelning vara något större problem längre, trots att det finns statistik som pekar på att det inte nämnvärt minskat. Det beror sannolikt på att de stora bolagen får in sina slantar när väl marknaden kunde erbjuda alternativ i form av vettiga streamingtjänster.
Spotify och Netflix för att nämna de största, men särskilt Netflix har numera mångfaldig konkurrens. Den konsument som vill ta del av "allt" får räkna med många avtal och därmed större kostnader.
Så kanske ökar fildelningen, men nu finns ju trojaner till hjälp.