Tipp Tapp, bjällerklang, tomten kysste mamma, pappa tände tusen juleljus, katten klättrade i granen som dansade runt barnen, så låt oss lustiga vara, för nu är det jul igen.
Ja, snart är det jul igen efter en minst sagt regnig och ovanlig december, men det ser ut att ordna upp sig med snö till jul. Jag säger som Felix Körling skrev och Skid-Stina sa "Hurra för vintern, för vintern, som äntligen är här!" Precis, strofen är hämtad från den hemska barnvisan "Nej, se det snöar". Uppmärksamma dock nejet. Jag misstänker att den gode Körling var lika missnöjd med vinter som jag brukar vara. Men absolut, hellre snö än slask.
Ledig hela julveckan och det är verkligen tid att ladda batterier och samla kraft inför inledning av ett nytt decennium som kan sluta precis hur som helst. Gör som jag brukar, tar dagen som den kommer och fångar tillfället hur flyktigt det än är. Det brukar inte vara svårare än så.
Drömmer att mina hundar är katter. Det låter oförargligt, men är en mardröm med tanke på att min ena fransyska kan vara en jobbig jävel och i drömmen är hon skogstokig. Den som någon gång sett en arg katt, eller än värre blivit attackerad av en, förstår varför den märkliga drömmen hamnar i facket skräckfilm.
Skräckfilmen förklädd till dröm får tjäna som avslutning på en vecka i kulturens tecken. Startade förra fredagen med skönsjungande Sarah Klang, som kanske inte riktigt nådde upp till mina högt ställda förväntningar, men plus i kanten blir det. Försångaren med muzakdiscokomp grubblar jag däremot över än. Eller, nää, det gör jag inte.
Lördag dubbla fotbollsmatcher och söndag skidor på längden både med och utan gevär. Ja, idrott är kultur och då särskilt fotboll. Måndag sista avsnittet av "Vår tid är nu" och "Watchmen". Den sistnämnda rankar jag faktiskt som årets bästa tv-serie.
Tisdag blir det "Joker" på bio. Todd Phillips svärtade version är som att stiga ner i helvetets förgård med en lysande Joaquien Phoenix i huvudrollen. Borde kunna bli en Oscar.
Onsdag växlar jag över till teater i Luleå. Skrattar till farsen "Direktören för det hela", men nu råkar pjäsmanuset bygga på en film av Lars von Trier. Martin Sundbom är lysande i huvudrollen.
Ja, jävlar vilken kulturprofil man blivit och då har jag inte ens nämnt Ken Burns mästerliga "Countrymusikens historia". SVT Play har lagt ut nio avsnitt. Jag är inte direkt countryfantast, men oj så bra. Minus för den nedklippta versionen.