Jimmie har alltid varit på gränsen för vad en demokratiskt sinnad människa kan tåla, men nu har han bokstavligt varit där och visat sitt beklämmande tryne. Med färdigtryckta broschyrer springer han runt med fotografer i släptåg och deklarerar att "Sverige är fullt" i namn av "Svenska folket och SD".
Vad fascistoida Sverigedemokraterna tycker och tänker är en sak, men "svenska folket"? Jag tillhör den stora nästan 80-procentiga delen av svenska folket som inte sympatiserar med deras hat och vi-mot-dom-strategier. Och jag vill inte på något sätt förknippas med SD-politik.
Fast det är klart, det finns ju moderater och kristdemokrater som fiskar i samma bruna vatten. Så jag borde inte bli förvånad när Ulf Kristersson också vill utmärka sig.
Således ställer sig karln iklädd keps och jaktkläder och försöker se myndig ut. Varför inte en studsare på en gång, Ulf? Eller en kulspruta på Öresundsbron som en SD-kvinna föreslog för att par år sedan?
Ulf ropar "stärk gränsen" med budskapet att flyktingkrisen 2015 aldrig får upprepas. Det är smaklöst och empatistört, för egentligen är väl budskapet att han skiter i om människor på flykt lever eller dör.
Det bör påminnas att Sverige tog ett stort ansvar 2015 och för några månader så kändes det som att de flesta av oss i ett av världens rikaste länder faktiskt gjorde något. För andra, de mest utsatta.
Eftersom jag legat däckat i influensa (haha, inte Corona) så har jag läst. I Henrik Berggrens mästerliga "Landet utanför", den första delen om Sverige under krigsåren, tar han upp oviljan att ta emot judar. Ulf skulle ha varit med, det var stärkta gränser då också. Med en annan politik hade många judar kunnat räddas från förintelsen.
Berggren tar också upp flatheten mot nassarna när det gäller tryckfriheten. Justitieminister Westman i samlingsregeringen jobbade hårt för att kväsa kritiken mot Hitler. Ett ökänt exempel är när Karl Gerhard tvingades stryka det satiriska revynumret "Den ökända hästen från Troja".
Nu är SD ute i samma grumliga vatten, trots avsaknad av en farlig yttre fiende, och vill bestraffa journalister som de inte gillar med böter eller avsked.
Att SD skulle avskaffa pressfriheten om partiet fick makt är tveklöst. SD är en svuren fiende till det öppna och fria samhälle vi känner. Ja, rent av mot den grundläggande demokratin.
Det är riktigt, riktigt allvarligt och vårt enda val är att ta kampen. Om vi inte står upp kan det här ta en ände med förskräckelse.