Om en vecka har det gått 34 år sedan statsminister Olof Palme (1927-1986) sköts i ryggen på öppen gata. Mordet var i många år ett öppet sår och efter att missbrukaren Christer Pettersson friades för mordet i hovrätten kändes den slutliga lösningen och ett bokslut avlägset.
Genom åren har en mängd olika gärningsmän och konspirationer lanserats. En del rimliga, andra närmast otroliga och några totalt befängda. Själv har jag stannat vid tanken att det nog ändå var Christer Pettersson som var mördaren. Pettersson dog 2004 och med honom "sanningen". Trodde jag!
De senaste två åren har mina tvivel ökat. Det började för två år sedan när Palme-åklagaren Krister Petersson (ja, han heter så) deltog i Veckans brott och uttryckte sig kryptiskt, men försiktigt positivt om en möjlig lösning.
Ett par månader senare, våren 2018, kom det långa reportaget om "Skandiamannen" i tidningen Filter. Här presenterades ett spännande pussel av journalisten Thomas Pettersson (mycket Pettersson nu). Några månader senare kom hans bok "Den osannolika mördaren – Skandiamannen och mordet på Olof Palme".
Jag läste och jag häpnade över hur mycket som missats i Sveriges största mordutredning någonsin.
Och för bara ett par dagar sedan går Palme-åklagaren Krister Petersson ut med uppgiften att mordet snart kan vara löst, men att utredningen kanske läggs ner. Ett besked som troligen innebär att mördaren är död, men att utredarna har hittat någon form av bevisning. Kanske rent av det eftersökta mordvapnet.
Ett faktum som förstås skulle kunna peka ut Christer Pettersson igen, men i princip alla tycks vara ense om att det handlar om den utpekade Skandiamannen. En man som för övrigt tog livet av sig för 20 år sedan.
Skandiamannen är suspekt och berättelsen om hans göranden och låtanden i anslutning till mordplatsen på Sveavägen är häpnadsväckande. Men han slank igenom polisens nät mycket tack vare den inkompetenta Hans Holmér som avfärdade honom som ointressant.
Om några få dagar har det alltså gått 34 år sedan Olof Palme mördades. Ett djupt sår i det demokratiska samhället och något av ett nationellt trauma. För många var och är Olof Palme en statsman av högsta internationella rang. För andra ett hatobjekt som saknar motstycke och detta i en tid långt innan näthat var möjligt.
Oavsett detta är vi kanske vid vägs ände. Kanske blir det ett svar på vem eller möjligen vilka som kan knytas till mordet. En punkt, ett bokslut.