Coronastormen rasar vidare. Europas länder stänger gränser, varuhyllorna är tomma. Börserna befinner sig i fritt fall, hela branscher imploderar. Det är hårda tider. Historiska tider.
Det är svårt att veta hur man ska bete sig. Vi tror oss gärna vara rationella, men när rädslan knackar på är det med hjärtat vi handlar. Kanske är det därför som så många märkligheter uppträder just nu. Det är svårt att krisa lagom. När röster skriker efter stängningar av skolor och gränser, då är det nog inte förnuftet som talar. Snarare är det nog våra rädslor som visar sig – vi försöker skydda det som står oss nära. Oavsett om hotet är rationellt eller ej.
Jag är varken smittskyddsläkare eller epidemiolog. Det behöver inte sägas att jag inte är någon expert på området. Detsamma gäller en förkrossande majoritet av befolkningen. Därför är jag glad att experternas beslut, snarare än mina, nu styr åtgärdsprogrammen. När DN’s Peter Wolodarski tappade all sans häromdagen var det ett lågvattenmärke. Wolodarski brukar generellt vara rätt sansad, opponera sig mot billig populism och hävda rationaliteten som ledmärke i en tid av faktaresistens, polarisering och fake news. Märkligt då att kappan vänder när krisen slår till. Hans krönika ”Stäng ned Sverige för att skydda Sverige” är ett haveri. Sig själv otrogen hoppar Wolodarski på paniken och verkar förorda vilka åtgärder som helst för att visa att någon tar saken på allvar. Då åsidosätts gärna experternas kunskap till förmån för politikernas gissningar. Det är farligt.
Jag är personligen glad att svenska myndigheter behåller lugnet. Coronakrisen får inte bli ett politiskt slagfält där verkningslösa symbolåtgärder kastar ner ekonomin och vardagslivet i än djupare raviner. Bättre då med evidensbaserade åtgärder istället för politisk skuggboxning i gissningarnas tecken. Lås oss skydda riskgrupperna, låt oss ta vårt ansvar och göra vad vi kan. Resten lämnar jag tryggt till de experter som kan detta oändligt mycket bättre än jag.
Om inte annat är jag glad för att jag lever här och inte sitter inspärrad i nedstängda storstäder. Nu är det dags för oss norrbottningar att leva upp till vårt rykte och visa att vi minsann kan balansera på knivar. Vi bör veta vad det är att krisa lagom. Vi sitter lugnt i båten när stormar rasar och andra kantrar. För att citera gamle trygge Väinämöinen i Kalevala:
”Gråta bör man ej i båtar/tårar frälsa ej ur fara.”