Nelson har aldrig träffat mig förut när vi möts på Fridhemsplan, men att döma av glädjen han visar så får vi nog ändå betraktas som bästa polare. Nelson är en stadig bit, en bullterrier med lång krökt nos. Tar en stund att vänja sig med tanke på att fransyskorna hemmavid har raka mortsatsen till nosar.
Det är en gråmulen och blåsig lördag. Vi promenerar på Kungsholmen och mitt sällskap föreslår att vi ska äta en bit.
"Men, Nelson då" säger jag tveksamt.
Det visar sig vara lugnt. Stockholm är ingen stad för världens räddaste folk, Piteåborna.
Minns vilket liv det blev när Espresso House etablerade sig och deklarerade att hundar var välkomna. Man kunde för en stund tro att det var heroin och inte kaffe som skulle krängas.
I Stockholm är inte hundar problematiserade på samma sätt. Inte så att de får följa med överallt, men på många ställen. Vi går in på Västermalmsgallerian. På entrédörren är en skylt uppsatt. Budskapet har ett stänk av ironi. "Varning! Här är hundar extra välkomna".
Observera ordet "extra".
Så vi äter en lättare lunch och personalen gullar med Nelson och bjuder på vatten.
Det har pågått ett par år och ska fortsätta i 4-5 till. Ombyggnaden av Slussen som är något av ett Strindbergskt Inferno. Jag bor hos mina vänner och med jämna mellanrum sprängs det i underjorden så att hela huset mullrar.
Slussen-projektet är väl inget man som landsortsbo tar någon större notis om, men så fort man är där blir det påtagligt. Fast den stora snackisen, ja, visst pratas det Corona, är trots allt guldbron som ska förbinda Slussen med Södermalm. Byggd i Kina och i onsdags anlände den och ankrades upp i all sin prakt. Glänsande och smäcker, 140 meter lång och 45 meter bred.
Att promenera i storstäder är något särskilt. Kan man gatorna och stadsdelarna hyfsat i en stad som man älskar, i det här fallet Stockholm, så håller man sig lätt undan de sämsta och mest myllrande stråken och turistfällorna.
Men vänta, visst myllrar det lite mindre den här gången. Jag frågar mina vänner som noterat samma sak. Visst, det är inte glassväder i Kungsan, men hallå! Vi enas om att det måste vara Corona som glesar ut.
På både Nationalmuseum och Etnografiska är det lika lugnt som dåsig söndag i en småstad. Trängseln i tunnelbanan är högst begränsad och restaurangerna halvfulla.
En dag käkar vi texmex på La Neta. Trist lokal, men riktigt gott och i tider som dessa dricker vi självklart Corona till.