Litteratur får inte finnas. Böcker finns men i ytterst, ytterst liten utsträckning och bränns upp så fort de hittas.
De är förbjudna, för de bidrar med åsikter och faktisk kunskap till en befolkning som för länge sedan glömde vad detta innebär.
De vet ingenting längre.
Så ser världen ut i boken ”Fahrenheit 451” ut, ett tydligt exempel på hur det skulle vara i ett samhälle utan tryckta bokstäver.
Själv älskar jag att läsa, och har gjort det så länge jag kan minnas. Min bokhylla är fylld med allt från dystopier till kärlekskranka ungdomsromaner, och det finns någonting otroligt tillfredsställande i att försvinna in i en annan värld för en stund, som det ju så klyschigt heter.
Detta är jag långt ifrån ensam om att känna, men det är samtidigt långt ifrån alla som håller med mig. Jag kommer till exempel ihåg när vi skulle läsa Robinson Crusoe av Daniel Defoe till en svenskauppgift, och den kollektiva suck som alltid drogs då den kom på tal. Jag kan ha varit den enda som läste till sista sidan.
Det stör mig. Det stör mig att det, enligt Lärarnas Riksförbund, är en hel femtedel av alla niondeklassare som aldrig öppnar en skönlitterär bok på eget initiativ. Detta trots att vi har mängder av bibliotek fyllda till brädden med alla böcker man kan tänka sig.
De är inte uppbrända, men ändå är det fasligt få ungdomar som faktiskt går dit.
Enligt Folkpartiet, och inför det stundande valet även Kristdemokraterna, är lösningen en gemensam kanon med ett urval av ”den viktigaste litteraturen” som eleverna måste ta del av under sin skolgång.
Detta kan visserligen innebära att de läser fler böcker, men det kommer fortfarande inte vara frivilligt och jag tror definitivt inte att det kommer främja deras egen läsning.
För jag tror det är där problemet ligger från början, att läsandet associeras med måsten.
Att istället uppmuntra läsningen redan i låga åldrar och sedan låta eleverna experimentera med egna genrer, egna val av böcker och blandade läsuppgifter kommer klassikerna och ”den viktigaste litteraturen” komma naturligt, så länge man förstår vikten i den och att litteratur faktiskt måste finnas.