För ett par år sedan tog jag bort mitt Instagramkonto. Det var julafton och jag hade precis sett ett avsnitt av ”Alla är fotografer” där Johan Rheborg och Henrik Schyffert skulle tävla om vem som fick flest likes på en Instagrambild. Samtidigt ställde de sig mycket kritiska till hela konceptet och jag gjorde samma sak. Frågade för första gången mig själv varför jag postade bilder, insåg att det egentligen inte var för min egen skull, blev livrädd. Klick.
Spolar fram till förra veckan, när jag var på frukostföreläsning med Carl-Magnus Helgegren. Han som strategiskt använde sociala medier som verktyg för att sprida sin historia till världens alla hörn. Även Helgegren frågade sig själv vad en like egentligen är värd, och kopplade bort sig själv från Facebook.
Kanske blev han också livrädd. Jag har tänkt på det sedan dess – vad en like egentligen betyder. Något sorts självförverkligande, ju fler desto mer finns man. Om du inte syns, finns du då? Och om du syns, för vem finns du?
Tänker på selfies, som ju i så fall borde vara källan för den ultimata existensen. Vad man vill uppnå med dem, och vilka konsekvenser de kan få. Den största stavas, enligt mig, bekräftelsetörst. En kompis kallade det för den nya folksjukdomen, och jag är villig att hålla med samtidigt som jag till fullo kan relatera till det. En till like och så finns man lite mer.
Samtidigt lär man sig mycket av selfies – inte bara i vilken vinkel man ser mest outstanding ut (höger sida if you mind) utan än mer om självacceptans. För någonstans inser man att så här mycket finns jag faktiskt och mycket mer kan jag inte finnas. En like eller tjugo tusen.
Det är precis därför sociala medier fungerar så utmärkt i teorin men så – många gånger – uruselt i praktiken. För hade det varit en spegling av världen hade det varit ett verktyg, men när det blir en konstruktion av verkligheten blir det istället ohälsosamt. Farligt. Å ena sidan är jag glad över att leva i samhället vi lever i. Älskar innovationen, teknologin, det utsuddande av gränser som Internet innebär och den ständiga tillgängligheten till utmärkt innehåll. Å andra sidan har världen inte lärt sig att hantera dessa saligheter ännu. När sockret kom till Sverige användes det på allt oavsett hur det smakade för att man inte fattade bättre, och idag missbrukas sociala medier till människans nackdel för att vi fattar lika lite.
Stanna upp nästa gång du tänker ladda upp en tweet, selfie eller statusuppdatering. Varför gör du det? För att du vet att du är supersmart, sjukt het eller bäst och vill dela med dig av härligheterna – eller för att du vill finnas lite mer? För vem finns du?