Mormors våfflor med öl
Juni 2007. Jag är nästan sexton år och ska säga hej då till den klass som jag delat de senaste fyra åren med. Vi sjunger hemsnickrade låtar till lärarna och gråter till "Graduation song" samtidigt som vi tänker på det uppfällda partytältet hos Lisa och vad den står för. Det är nämligen ikväll som halva klassen kommer att testa alkohol för första gången och halva den halvans föräldrar kommer att godkänna det.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Våffeldags och jag har hunnit ringa femton klasskamrater bara för att bekräfta att alla har någonting att dricka.
Nähä, han har ingenting. Då får han köpa tre öl av mig, jag har ju ändå ett flak. Ja, det stämmer. Jag och en till nästan sextonårig tjej delar på ett flak med öl nyligen importerat från Finland av en tjugoåtta år gammal karl.
Om detta var ett känt faktum i min familj hade jag givetvis inte varit på väg ut nu. Jag hade förmodligen aldrig varit på väg ut igen när jag tänker efter.
När klockan börjar närma sig sex sitter jag i bilen med en matlåda i knäet samt med två cover up öl som är tänkta att lura min mamma. Det här och ingenting annat ska jag dricka ikväll, kära mor.
Mitt naiva yngre jag trodde på fullaste allvar att min plan hade gått i lås. Jag trodde att jag skulle få dricka mitt halva flak i lugn och ro. Men så blev inte fallet. Strax efter vår gemensamma middag där vi "rutinerade" drickare agerade vuxna och tog en öl till maten dyker min kära moder upp för första gången under kvällen.
Vad har jag druckit? Ja, bara en öl. Mina ögon har svårt att fokusera och hon synar min bluff. Efter en mor och dotter promenad där jag tvingas gå efter en rak linje och svara på en massa frågor åker hon äntligen hem. Och nu ska klassen ut på stan!
Som resten av Piteås ungdomar går vi till Badhusparken som har fått en oåterkallelig fylleslagsstämpel. Med dimmiga ögon och röda näsor suger vi i oss dofterna från nylagda pizzor och halvrökta fimpar.
Jag minns förtjusningen över att få vara ensam på staden mitt i natten, ONYKTER. Den varade i ungefär femton minuter. Efter det fick jag syn på min arga mamma som granskade mig från topp till tå och bestämde sig för att gå två meter bakom mig runt hela Badhusparken.
Jag skrek och svor förmodligen värre än någonsin förut. Hon stod ut i ungefär en timme innan hon tvingade in mig i bilen och körde hem mig. Det tog cirka en vecka innan jag slutade vara arg.
April 2010. Snart är det dags för ytterligare en skolavslutning eller studenten (vad man nu vill kalla det) men situationen är ungefär densamma.
Det är ännu en klass som jag ska lämna och min mamma har fortfarande järnkoll på min alkoholkonsumtion men förhoppningsvis har jag blivit lite visare. Jag hoppas att jag inte kommer behöva assistans av min mamma under studentkvällen och jag kommer definitivt inte att låtsas att jag behöver ett flak för att bli onykter. Men jag kommer fortfarande att äta fjorton våfflor hos mormor.