Internationella Kvinnodagen. Mors Dag. Reportage, gullande, lullande, presentande, ihågkommande och kära mor vad du ror bra. Räcker det som kompensation? För att männen i snitt tjänar tretton procent mer och äger makten och härligheten. Sätten att räkna på lönegapet mellan män och kvinnor är många, skriver LO-tidningen, men vilket räknesätt som än används är kvinnorna förlorare. Det handlar om flera miljoner under ett arbetsliv.
Kvinnors löner jämförs med männens. Männens löner jämförs med direktörernas och då är männen de största förlorarna. Gapet är så svindlande djupt och brett att kvinnorna, som är litet allmänt svaga, inte ens vågar titta ner.
Det är inte jag som satt diagnosen ”svaga”. Det är dom som sitter på riskkapitalet. Alltså män. Luleå Tekniska högskola har följt hur statliga riskkapitalister resonerar och fördelar medlen, skattemedlen, och noterar att kvinnorna inte har kapitalets öra. Mer än hälften av kvinnorna som söker riskkapital till sina projekt får avslag. Kvinnor bedöms som ”unga, oerfarna och svaga”. Inget att satsa på. Får kvinnorna en slant, är den kraftigt reducerad. För männen går det mycket bättre. De klassas som ”unga och lovande”, ”extremt kapabla och väldigt drivna”. Får sina miljoner och en dunk i ryggen.
Varför är det så? Forskning pågår. Mitesh Kataria, docent i nationalekonomi, har forskat i ämnet genom att studera långdistanslöpare. Resultatet visar att männen trodde sig om att springa betydligt snabbare än de i verkligheten förmådde. Mäns övertro på den egna förmågan får ses som ett karaktärsdrag som troligtvis också gäller utanför löparbanan, exempelvis på arbetsmarknaden, och kan vara en förklaring till lönegapet mellan män och kvinnor.
Så resonerar Kataria och ser en fara i att de med mest välsmort munväder trycker undan de mer begåvade och kompetenta, men inte lika stora i käften. Skippa snacket och låt folk visa vad de går för i praktiken, är hans förslag. ”Annars riskerar vi att favorisera männen”. Låter inte som någon överdrivet djärv konsekvensanalys.
Spårbyte i könsdebatten. Söndagen gick i morsans och travets tecken. Elitloppet, årets travhöjdare i Sverige, fick mig att minnas ett annat lopp, det största av alla – Prix d’ Amerique. Det var januari 1995. För första gången i historien fanns där en kvinnlig kusk, Helen A Johansson, som körde fenomenet Ina Scot.
Först vägrades Helen A Johansson inträde på stallbacken. Det här var männens revir. Vad hade en liten kvinna som hon där att göra? Det fick dom så småningom erfara. Helen A Johansson och Ina Scot tog hem segern. Frankrikes nationalbana Vincennes kokade. Jublet var enormt och det var inte bara svenskt. Fransyskorna stod upp på bänkarna och hurrade för Madame Johansson och Ina Scott. Ekipaget gav 28 gånger pengarna. Så nog kan kvinnor förvalta riskkapital om de bara släpps in på banan.