Nu är den i alla fall slut. Officiellt. Som en ande svävade den bort natten mot den 29 oktober. Närmare bestämt klockan 03.00. Glad att äntligen få ge upp sitt usla liv. Den var vid försvinnandet iklädd grönt regnställ av märket Helly Hansen, stövlar av Lantmannastuk samt gul sydväst. Det kunde ha varit jag, det var Sommaren.
På något sätt känns det skönt att det är över. Denna de svikna förhoppningarnas tid. Offren för den usla sommaren är många. Bristen på D-vitamin kommer att göra mig skör och deprimerad och blir jag det inte av D-vitaminbrist så blir jag det av att titta i butikens potatisbingar. Den knölföda som inte drunknat i odlingarnas djupa lervälling ligger där ynklig, brunfläckig och, ska det visa sig, oherrans svårskalad. Hur blir det nu med Paltsöndagen som jag firar minst en gång i månaden?
Klockan har klämtat. Sommaren är utringd och Vintern inringd. Vintern kan vi lita på. Snö och kallt i varierande mängd och gradantal. Personligen hoppas jag på mycket snö som, likt ett fluffigt, värmande duntäcke, lägger sig över mina känsliga rosor. Nervösa och kinkiga fransyskor och britter, nattade med säckväv och fiberduk. Känner för att sjunga med Ronny Eriksson "Kom igen nu för fan februari...".
Man skulle kunna tro att kroppen blir glad och förväntansfull när den biologiska klockan ställs om till sommartid. "Sommartider, hej, hej..." Forskning visar på motsatsen. Vi har lättare för att ställa om och anamma vintertid än sommartid. Att ställa fram väckarklockan en timme må vara. Bara att vrida på en pigg. Att ställa fram den biologiska klockan en timme är däremot förenat med risker, för att inte säga livsfara.
Amatörer, som jag, har alltid vetat att det är betydligt behagligare att få stanna i sängen en timme längre än att kravla sig upp en timme tidigare än normalt. Att det var så illa, var en nyhet. Kroppen gillar inte att bli bestulen på någonting, i synnerhet inte sömnen. Den blir upprörd och vid varje omställning till sommartid ökar risken för sjukdomar i hjärta och blodomlopp.
Vad forskarna missat är att kroppen inte bara förlorar en timmes sömn, den förlorar minst tre, fyra timmar. Vi stiger upp tidigare för att tillgodogöra oss det hälsosamma solljuset och dessutom går vi och lägger oss ett par timmar senare, för det är så ljust och vi måste njuta av sommaren och ladda batterierna. Men det är ju det vi inte gör. Snarare tycks vi bränna batterierna i båda ändarna. I synnerhet i Norrbotten där solen envisas med att vara uppe dygnet runt, för att kompensera oss för allt vi inte fått.
Här kan vi ha orsaken till norrbottningarnas överdödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar. Det är varken genernas, vårdens eller de feta korvarnas fel, det är Midnattssolen. Det är helt enkelt fört ljust.
Så nu vet vi det. Vintertid är normaltid. Sommartid är livsfarligt.