Folkkäre Leif GW Persson har sagt upp sig från Veckans Brott. Känn ingen panik. Kriminologen byter bara kanal. Också jag ägnar mig åt mordgåtor. Inte på heltid. Det är sånt jag gör medan potatisen kokar och när jag diskar. Man tänker väldigt bra med en diskborste i handen.
Lördagskvällens kriminalserie "Shetland" är komplicerad. Den där pensionerade vice polismästaren, arge, olycklige, vithårige Drew, är ganska säkert pappa inte bara till mördade Sally utan också till Alan, killen som var ihop med Sally. Alans pappa är inte den Alan och alla andra tror. Utom Alans mamma. Hon vet och blev så klart hispig över att halvsyskonen, ovetande om sin släktskap, var ett par. Nu tror jag inte att varken Alans mamma eller arge Drew har något med Sallys död att göra. Det vore för illa.
Men först av allt, mordet på Lizzie. Har den pensionerade Drew ett finger med här? Eller är det lika fullt Thomas Malone som är den skyldige, trots att han fick resning, blev frikänd och fick vandra ut ur fängelset. Tänk om det ändå är han som tagit livet av både Lizzie och Sally. Verkar inte helt frisk. Litet smågalen och våldsam. Vem skulle inte bli det om man bestulits på tjugotre år av sin bästa tid? Eller ska Malone bete sig så där, bara för att jag ska titta åt fel håll och missa den verkliga mördaren, som alltid finns i första avsnittet. Så mycket har jag lärt mig under mer än ett halvsekels lösande av mordgåtor.
Duncan, biologisk pappa till kriminalkommissarie Jimmy Perez adoptivdotter, ruvar på dåligt samvete. Kan det vara han? Eller är det någon av kvinnorna? Tvillingsyrran? Nära relationer, ni vet. De misstänkta är nu så många att det inte ryms fler på kylskåpsdörren.
Det är mycket mord i tv, men inte bara. Där bjuds också bakning, matlagning och hemsökelser av skilda slag. "Anders knackar på", "Kronofogden knackar på" och som av en händelse Anders Janssons soloshow "Kom in och stäng dörren".
Komikern Anders Jansson är kul och lätt att tycka om, det är han, och den där pitestoryn är bra. Kan vara lånad av en pitebo i samma bransch. Har hört den förr, för sådär tjugo år sedan. Då var det inte Piteå, det var Gällivare, och en komiker från Piteå som stå-uppade. På första bänk satt en gravallvarlig man som inte visade minsta tecken på att vara road. Efter föreställningen kom han fram, tog den överraskade komikern om axlarna och sa "så här jävla roligt har jag inte haft på år och dar." Efter det kallas Gällivare, i vissa kretsar, för en plats ovan applådbältet.
Nå, historien upprepar sig. Kan tänka mig två förklaringar till att pitebon satt och surade under Janssons föreställning. Ett, han hade svårt att hänga med i dialekten. "Läs mamma", sa femåringen när skåningarna härjade som värst i tv-apparatens barnprogram. Två, att den där pitebon levde efter ordspråket "Skrattar bäst som skrattar sist" och tänkte som så att jag väntar tills jag kommer hem, för där är det inte så himla muntert.
På lördag får vi veta vem som mördar på Shetland. Och jag kommer att sakna det karga landskapet, de grå stenhusen och kommissarie Jimmy Perez. Mer än Veckans Brott och eminente professor emeritus Leif GW.